Jag vet inte hur mycket mer jag orkar...
Alltid är det något som går snett eller så händer det något...
Jag kan inte heller förstå hur mycket min lilla älskling orkar...
Att han klarar av att hantera allt som händer med hans lilla kropp är mer än vad jag förstår...
Nu har han visserligen inte haft ont i kroppen på ett tag vilket är oerhört skönt. Men han har fortfarande problem med astman och nu även med pollen antagligen.
Sedan har han börjat bli så pass stor att han har börjat ifrågasätta sin mjölkallergi...
När vi skulle hälsa på min farmor tidigare i veckan så gick vi inom Konsum för att köpa med fika och jag lät K komma med förslag.. Han sa att han ville ha mjuk pepparkaka och lade ner den i kundvagnen som han körde. Men när jag läste på den såg jag att den innehöll mjölk, så jag sa att vi inte kunde ta den för då skulle han få ont i magen. Då sa ungen "det struntar jag i! Jag vill ha den i alla fall." Just då visste jag inte riktigt vad jag skulle göra eller säga....
Men det slutade med att han åt den och mycket riktigt han fick ont i magen...
Jag har snart ätit min medicin i 3 månader och är med andra ord halvvägs till min första leverkoll...
Men jag har som sagt lång väg kvar innan jag är klar.
Ska jag vara ärlig har jag inte ens någon aning om hur länge det är meningen att jag ska äta den. Det sa aldrig min läkare.. Men det kommer väl fram och det beror ju lite på vad leverproverna visar... Är den påverkad så får jag ju sluta men annars är det bara att fortsätta att knapra medicin...
Jag börjar bara känna att jag inte orkar mycket mer av det här...
Varför kan saker inte bara få vara som de är??
Varför ska vissa få hantera en massa saker medan vissa inte behöver hantera ett skit??