Det var ganska länge sedan jag skrev sist nu.
Det har inte hänt så värst mycket faktiskt.

Idag har jag hämtat nycklarna till den nya lägenheten och även planerat lite.
Jag har även passat på att boka bil och släp så att möblerna kan flyttas.
Så på lördag bär det av! Då åker möblerna in.

Sedan är det bara att städa lägenheten och rensa det som inte kommer med nu.
Men det blir ju mest papper...

Jag tror att jag kommer att trivas bra i mitt nya hem. Okej jag är övertygad om det. :)

Nu är det strax dags att hämta en liten kille och bege oss hemåt...

Men jag återkommer vid ett annat tillfälle...

Idag är det onsdag vilket innebär 2 saker.

1: Det är endast 1 veckan kvar till jag får nycklarna till den nya lägenheten.

2: K börjar träna judo idag. I alla fall hoppas jag det. De kunde inte säga om det fanns platser kvar men han skulle komma ner och träna så fick vi se. det brukar tydligen komma många på första träningen men sedan upptäcker alltid några att det inte passade dem och slutar.

Nu ska jag ta och få i mig något att äta innan det är dags att bege sig...

Nu sitter vi och väntar på att få pizzan hemlevererad. Födelsedagsbarnet ville ha det till middag så då fick det bli det. Annars har dagen varit lugn. Jag har haft lite skola och K har varit på förskolan som sagt. När jag kom för att hämta honom satt de och åt lunch. K hade fått en flagga på sin plats dagen till ära. Man kunde se att han var uppriktigt lycklig över att få ha spenderat dagen med sina vänner. Så nu ser han med glädje fram emot att flytta så han kan få ha sitt födelsedagkalas. Eller party som han säger att han ska ha...
Jag däremot ser mest fram emot att flytta över huvudtaget om jag ska vara ärlig. Bara komma ifrån den hemska lägenheten och det fruktansvärda området. Jag ser även fram emot att få åka till Ikea och köpa lite nya möbler. Det ska också bli oerhört skönt!

Nej nu ska jag försöka att koppla av lite grann...

Födelsedag! K 5 år!

Idag är jag oerhört trött. Men jag är även oerhört glad! Idag är det exakt 5 år sedan mitt liv blev komplett. Idag är det nämligen 5 år sedan min underbara son fick se världen för första gången. Den natten kommer jag aldrig att glömma. Det var då som jag förändrades för resten av mitt liv.
Sedan dess har det varit år med glädje, sorg, bus och massor av annat. Det har inte alltid varit lätt men trots det skulle jag göra lika dant om jag fick välja igen. Jag ångrar ingenting som jag har gjort när det gäller honom. I alla fall inte som frisk…
Nu blickar jag framåt mot ännu ett år av överraskningar och nya erfarenheter som mamma till en 5 årig kille.

När det gäller K så har han redan en underbar dag. I alla fall om man får tro honom. Han vaknade av att vi sjöng för honom och gav 3 paket. Sedan blev det tecknat och chokladmjölk under en filt i soffan. Nu är han på förskolan och ska bli firad där i sann montessori stil. Han har med sig en hel låda full med morots-stavar som han ska bjuda sina vänner på. Den som fyller år bjuder nämligen på sin favorit frukt/grönsak. På så sätt lär de sig om varandras favoriter. Sedan kommer personalen att berätta lite om Ks liv fram till idag.
Jag tycker att det är en bra sak att göra. Speciellt med tanke på att alla är relativt nya för varandra och på det här viset så lär de sig om varandra. Så jag ser det bara som positivt.
När jag har slutat ska jag och min syster hämta upp K och så ska vi gå till BR så att han får hämta sin födelsedagspresent från BR-klubben. Sedan ska vi handla lite och bege oss hem till morfar för att fira K ordentligt. Vi ska göra tårta och äppelmuffins. Och ikväll ska vi beställa hem pizza och se på film. Allt efter Ks önskningar… Det är ju trots allt födelsedagsbarnet som får bestämma.

Nej nu ska jag ta och göra lite nytta en stund tror jag.
Men jsg lägger in lite bilder och berättar mer om dagen ikväll...

Sedan igår har jag suttit och funderat på min sons framtid.
Det var ju möte på förskolan igår angående en eventuell skola. men just nu ser det tyvärr ganska mörkt ut är jag rädd.
Ansökningen måste vara inne senast 30/1. Så som ni förstår har de inte mycket mer tid på sig att få ordning på den. Och efter mötet igår är de inte säkra på om de kommer att skicka in den och fortsätta kämpa. Ska jag se det ur deras synvinkel så kan jag förstå dem. Det kom bara 10 föräldrar på mötet och de behöver ha i alla fall 16 barn som börjar i samband med starten.

Sedan är det även en fråga om ekonomi. De kommer att ha en ruskigt tajt ekonomi om det ens kommer att gå runt eftersom de inte ska ha någon fritids-verksamhet som drar in pengar till skolan.

Men då känner jag att vart ska han ta vägen annars då??
Jag vill så oerhört gärna att han ska fortsätta på montessori men just nu verkar det vara omöjligt.
Visst finns det en montessori-skola till i staden men de tar inte emot våra barn. De tar emot sina egna. Dvs de som har gått på deras förskola. Sedan säger de att det inte finns fler platser.

Detta lämnar mig med en rädsla för min sons utbildning och framtid. Jag anser att han ska inte bli lidande bara för att han inte passar in i det vanliga skolsystemet.
När jag säger det så menar jag att han är inte den typen som tar plats. Han är varken högljud eller bråkar. Han skulle snarare bli den som inte syns alls och som riskerar att få problem pga det.
Risken finns att han inte hade fått den hjälp som han kanske hade behövt för att klara av skolan. Risken finns med att han inte hade kunnat koncentrera sig med allt stök som det trots allt blir. Det leder ju också till att hans utbildning blir lidande i slutändan.

Det är ju det sista som jag vill. Jag vill att min son ska få en bra utbildning som ger honom chansen att lära sig allt han ska på ett sätt som fungerar för honom. Jag vet att en montessori-skola kan ge honom detta och jag vet även att den kommunala skolan antagligen inte skulle kunna det. Det är ju dels pga miljön men även antalet barn per grupp/lärare och även sättet som lärarna lär ut på.

Jag vill helt enkelt ge min son den utbildningen som jag vet att han förtjänar!!!

Idag blir ni helt bombaderade med inlägg från mig...
Men det är som sagt bara för att det snurrar så mycket i hjärnan...

Men nu tänkte jag vara så där brutalt ärlig en stund så om ni tar illa vid er så ursäkta mig i förväg... Inte för att jag ska behöva be om ursäkt men i alla fall.

Jag började ju att studera för 1 1/2 år sedan. Sedan jag började med det har jag känt mig oerhört ensam..
De som jag umgicks med och som jag kallade min vänner träffar jag så gott som aldrig.
Visst är jag kanske inte den bästa på att höra av mig alltid men jag försöker faktiskt även om det kanske inte verkar så...

Så många gånger som jag bara har velat ringa och ta en fika eller snacka skit..
Men när jag väl försöker är det som att det alltid kommer något i vägen. Detta kan vara inbillning men det känns så.

De som jag ansåg stod mig närmast umgås fortfarande bara inte med mig...
Visst lillasyster träffar jag någon gång i bland men det är väl 1 gång var 3:e månad om man bortser de 10 min vi har sett på morgonen under någr veckor i höstas.
P har jag inte sett på jag vet inte hur länge...
Men hon ska veta att hon är saknad...

Jag vill inte vara så långt borta längre... Jag vill vara nära...

Jag sitter och funderar fram och tillbaka. Jag kan inte riktigt komma fram till något direkt svar om jag ska vara ärlig.
Tankar kan vara ett stort problem när de väl börjar snurra. Vad blir rätt och vad blir fel, vad vill jag, vad måste jag mm...
Det känns som att jag inte har någon koll alls längre, men det kan lika väl bara vara inbillning från min sida med...

Men jag hoppas verkligen att det hela får en lösning snart för annars blir jag nog tokig har jag en stark känsla av... Och det har jag inte alls lust att bli.

För att tala om något annat så har jag en fantastiskt söt son!!
Han önskar sig en sak så mycket att han håller på att gå av på mitten...
Han vill ha en bebis.
Jag får höra det varje dag. Oftast flera gånger med...
Jag hatar verkligen att behöva göra honom besviken men det blir han varje gång jag svarar..
Jag försöker att lägga farm det lite fint men det hjälper ju inte så mycket.

Sanningen är den att visst skulle jag vilja ha ett barn till men jag orkar verkligen inte genomgå allt igen. Det fanns en tid då vi försökte men efter ett tag blev det för psykiskt påfrestande. Och sedan kom telefonsamtalet som förändrade en del.
Helt plötsligt fick jag inte bli gravid...
Nu måste det planeras in om jag ska bli det eftersom min medicin kan orsaka missbildningar på barnet.
Och ni vet ju alla hur lätt det är att planera in...
Speciellt om man redan tidigare har försökt i över 1 år utan resultat...

Så i dagsläget tänker jag anse mig som nöjd med K. jag har ju trots allt honom och det är verkligen inte illa det heller...

Men vi får se vad framtiden ger. Man vet ju aldrig eller vad säger ni??

Nu sitter jag i skolan och försöker att fördriva tiden till jag börjar igen kl. 12:40. Hittills har jag gjort klart min uppgift i engelska så nu har jag inget mer att göra.
Jo jag har varit en snabb sväng på stan och köpt nya block till skolan. Det behövdes verkligen.

Jag sitter även och letar efter lite möbler till lägenheten. Det finns ju en del som jag har tänkt köpa och som vi behöver... Men än så länge verkar det som att det går åt skogen. Jag har hört av mig om 2 sängstommar och den första var såld och det verkar även denna vara sa han men han skulle höra av sig när han visste...
Detta börjar bli riktigt frustrerande ska jag tala om. Men jag hittar nog möbler så småningom skulle jag tro.
Men det hade ju varit smidigt om jag lyckades att hitta dem på blocket. Det hade sparat mig en hel del pengar... Men men hittar jag inte dem där så får jag väl bara lägga ut lite mer och köpa dem nya... Det är ju inte mycket att göra något åt...

Jag kan inte säga hur skönt det är att snart bo inne i stan. Då kan jag ju vara hemma och göra lite nytta när jag har sådana dagar som denna i stället för att bara försöka att fördriva tiden. Det känns ganska meningslöst att sitta så här men jag har ju inte så mycket val just nu...

Funderar...

Jag sitter och funderar på vad jag ska köpa till K i födelsedagspresent.
Jag funderar på att köpa nya målar-saker till honom då jag vet att det är något som han verkligen gillar.
Jag är sugen på att köpa lite färger, penslar, papper och ett eget staffli...
Det hade varit härligt att kunna måla med honom.

Jag tror att det kommer att bli vad jag köper till honom när han fyller år..

Svar på gårdagen...

Jag fick en kommentar om inlägget igår och tänkte svara på det...
Jag vet inte exakt vad K väger eller hur lång han är. Det är strax dags för 5 års kontroll...

Jag skulle satsa på att han är strax under 100cm och sist jag vägde honom vägde han 14 kg.

Så fort han strular med maten så sjunker han snabbt i vikt med allt mellan 300g - 1,5kg som mest... Sedan tar det många månader för honom att gå upp det igen...

Så har han haft det sedan han var ca 1 1/2 år....
Då tog det honom närmre 6 månader att gå upp 300g.

När han fyllde 4 år var han 98,5 cm och vägde 13,5kg...
Så som ni märker är det inte mycket den lilla killen växer...

Men han är lika underbar i alla fall!!!!
Tro aldrig att jag tycker något annat.
Han är perfekt som han är. Det är bara det att han själv har börjat märka att han är mycket kortare än de andra på förskolan och har påpekat det...

Hur långa är och hur mycket väger era barn?? (nyfiken i en strut är jag om er alla)

Mat...

Idag har jag fått kritik för att jag lagar mat lite annorlunda till mig än till pojkarna.

Ibland handlar det om att jag äter tex stekt potatis till min mat medan pojkarna äter pommes. Ibland kan det vara att K får pasta och köttfärssås i stället för pasta-gratäng.

I det stora hela är det för att jag inte är så förtjust i pommes som de är och jag vill inte göra dem lidande för det.
När det gäller K så har han ju stora problem med sin vikt och med att få i sig mat. Så om jag lägger upp lite pasta och köttfärssås innan jag gör en pasta-gratäng av det spelar inte så stor roll. Det är exakt samma rätt i det stora hela ju.

Det viktiga för mig är att K får i sig mat så att han kan växa och kan lägga på sig.
Hans problem bottnar inte i att han är kräsen och inte äter olika saker utan mängden mat som han får i sig. Han äter egentligen det mesta men inte mycket av det. Om jag skulle uppskatta mängden mat som han äter under en måltid skulle jag gissa på att han äter som en 1-åring. När han går det är det en bra måltid.

Frukost hemma kan se ut så här om jag har tur: 1 macka och 1 glas mjölk.
Har jag otur ser det ut såhär: 3 bett macka och 1 glas mjölk.

Så kan det hålla på under en hel dag.
Men jag vet i alla fall att han äter okej på förskolan så han får i alla fall i sig en del mat och det är jag glad över.
Jag är även glad över att han älskar frukt och en hel del grönsaker. Så det får han så mycket han vill av, men man lägger inte på sig av att leva på det. I alla fall inte så som han vill äta dem.

Detta är en evig kamp som jag kommer att få fortsätta att kämpa med...

Vinterkänsla

Igår fick man nästan lite vinterkänsla. Det snöade nämligen för första gången i år. Men som vanligt stannade det inte kvar. Visst det lade sig lite men är borta igen. Men jag trodde nästan inte mina ögon när jag tittade ut genom fönstret och såg att det var två barn ute och gjorde en snögubbe. Men strax innan den var klar tog de i sönder den...

Klockan är ännu ganska ung men jag har redan hunnit med att städa lite och även plocka ihop panten... Nu sitter jag med morgonkaffet och ser på Disneys Alice i underlandet med K. Det är ju vår sista lediga dag idag så vi passar på att njuta lite.
Imon börjar skolan igen och K ska till förskolan. Det ska faktiskt bli skönt med vanlig vardag igen. Det tycker K med. Han till och med drömde om förskolan i natt säger han.
Imon är det även dags för skade besiktning av lägenheten. Förhoppningsvis kommer han medan jag är i skolan så jag slipper vara med.
Sedan är det ju även dags för ljuspartyt imon. Jag hoppas verkligen att folket kommer och att de får en trevlig kväll. Jag tänkte bjuda på äppelkaka med vaniljsås och kaffe/te. Jag hoppas att det blir uppskattat.
Nej nu ska jag njuta lite till...

Jag sitter på bussen och tittar ut på världen. I öronen har jag min ständiga följeslagare musiken. Vart skulle jag vara utan den?
Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Den har alltid funnits där. När livet har varit underbart, svårt, jobbigt... Oavsett vad så har den funnits där som en hjälp. Utan den tror jag att jag hade gått under för länge sedan...

Idag har jag visat lägenheten igen. Fast idag verkade det som att de som tittade på den faktiskt var intresserade. Så har jag tur så slipper jag att göra det igen.
Nu tänker jag lägga tiden på att packa och städa...
Inte så värst roligt men det måste göras tyvärr...

Annars händer det inte så himla mycket. Skolan börjar i veckan och sedan är det ju ljuspartyt. Utöver det så händer det verkligen ingenting...

Nu har jag precis beställt hem lite ljus till den nya lägenheten.
Jag har beställt hem doftljus från Yankee Candle. Det är underbara ljus som doftar ljuvligt!
Visst de kostar en del men det är de verkligen värda då de brinner länge.



Jag har även beställt hem saker till Ks 5 års kalas. Det blir dock inte av för än efter att flyttlasset har gått.
Men det lär gå ganska tidigt nästa månad... I alla fall om jag får bestämma.

Nu ska jag ta mig ut i köket och slänga in en pizza i ugnen...

Jag packade ner julen i en flyttlåda här om dagen så jag tyckte att det var dags att göra det samma med bloggen...

Julen är över för denna gången och återkommer nästa vinter...

Nu har jag precis ätit en pizza. En sådan som man slänger in i ugnen. Men den blev inte uppäten för den var grymt äcklig!
Det lät gott men det visade sig att såsen innehöll fänkål, koriander och stjärnanis.. Det har ingenting i en pizzasås att göra enligt mig..

Så här sitter jag och är fortfarande lika hungrig så det får väl bli ett paket nudlar...

Nu tycker jag att jag har varit duktig. Jag har både packat ytterligare 2 lådor samt varit och slängt 2 kundvagnar med skit...

Jag skulle låna en kärra men det var en kille som hann precis före mig så det sket sig. Så jag fick se dum ut med kundvagnarna men sakerna kom i alla fall från punkt A till punkt B och det är huvudsaken...

Här om dagen lade jag ut ett evenemang på FB. Jag ska vara värd för ett ljusparty den 11/1 nämligen. Kanske inte den bästa tidpunkten egentligen men jag kan behöva tänka på något annat än flytten ett tag.
Så jag hoppas på många gäster och många goda skratt..
Så alla ni som vill är välkomna till mig då...
Hör av er bara så får ni tiden...

Nej nu ska jag ta och koppla av lite innan jag startar med middagen...

Snacka om skit väder! Och jag måste ut i det. Känns inget vidare om jag ska vara ärlig. Men men måste man så måste man...
Vi hörs när jag har kommit hem och har torkat...

Idag har jag börjat att packa ihop mitt hem inför flytten. Det är mindre än 1 månad kvar till vi får nyckeln så jag kände att det var dags att börja. Speciellt med tanke på att skolan börjar nästa vecka vilket gör att jag inte har lika mycket tid över.
Imon ska jag till skolan och hämta mitt intagningsbesked och sedan in och beställa renovering av Ks nya rum. Han har äntligen bestämt vilken färg han vill ha. Sedan blir det att åka runt och jaga fatt på fler lådor...
Nej nu ska jag fortsätta att se på film

Jag börjar att känna mig smått panik-slagen.
Jag får nycklarna till den nya lägenheten om mindre än 1 månad men har inte ens några flytt-lådor...
Så nu tänker jag stoppa huvudet i duschen för att sedn bege mig till Netto för att se om jag kan få tag på några lådor. Det hade varit skönt att komma igång....

Flickan tittar ut genom fönstret och drömmer.
Hon drömmer om en tid som är förbi. Om en tid då allt var annorlunda.
Då allt var lättare. Då allt var bra.
En tår faller längst hennes kind.
Hon saknar honom.
Han som gled ur hennes famn.
Hon undrar var han finns idag.
Hon undrar om han minns.
Hon undrar vad de hade,
hur det försvann,
vad det kunde ha blivit.
Hon plågar sig själv med sina tankar.
med sina drömmar.
Drömmar om ett annat liv...

Jag sitter och surfar och i soffan sitter min underbara son och spelar DS. I köket sitter min älskade och gör skolarbete..
Hela familjen är samlad även om vi gör helt olika saker. men bara att vara under samma tak är underbart. Vi har inte så mycket tid tillsammans normalt sett så jag njuter av det.
Nästa vecka börjar skolan igen... Och om jag ska vara ärlig så ska det bli skönt att få en vanlig vardag igen. Även om jag älskar att vara hemma och njuta av min familj så tycker jag att det är skönt att ha något att göra på dagarna...

Om en stund ska jag hoppa in i duschen. Sedan ska jag ringa min far och be honom följa med mig till Netto och se om jag kan fixa lite bananlådor. på så sätt har jag lite hjälp med att få hem dem...

Jag är precis som de flesta tjejer.
Jag drömmer och fantiserar den perfekta dagen. Dagen då den jag älskar blir min för alltid.
Jag fantiserar om den perfekta klänningen och om ringen som jag sedan kommer att bära som ett tecken på min kärlek till honom.
Den första dansen tillsammans som man och fru inför våra nära och kära.
Jag drömmer om att få se min son klädd i de allra finaste kläderna.

Ja jag är som de flesta andra när allt kommer omkring...