Idag känns det tungt. Jag har precis varit hos synpedagogen och detta har lett till att jag har en sådan ångest att jag snart inte vet vart jag ska bli av.
Jag sitter med väskan bredvid mig och i den ligger orsaken till min ångest.. Den ligger där fint ihopvikt och bara väntar. Väntar på att jag skall plocka upp den. Att jag ska fälla ut den. Använda den.
Det går emot allt som jag vill, men samtidigt vet jag att den är bra för mig. Men jag kan inte släppa ångesten. Den håller mig i ett järngrepp och vägrar släppa.
Jag vill skrika på den, kasta den i väggen, stampa på den..
Den gör mig ont men är menad att göra mig gott.

Den vita markeringskäppen skall inte bli min död! Jag skall överleva! Jag skall ta mig genom detta!

Tittar ut och inser att det är väldigt dystert. Inne är det i alla fall varmt även om det inte ger så mycket tröst.

Vintern är på intåg och med den även mörker och kyla.

Jag kan trots detta inte låta bli att känna lite längtan.
Längtan efter jul. Efter att få pynta och dona. Att få baka och sjunga. Att fylla lägenheten med musik och glädje.
Det är precis vad jag behöver just nu känner jag.

Men det kommer snart...

Jag önskar...

Ibland önskar jag att saker var annorlunda. Jag önskar att jag var som alla andra. Att min son kunde ha en vanlig barndom där han inte behövde se efter mig.

Här om dagen när jag hämtade honom på förskolan hade klockan hunnit bli en del. Så när vi väl kom ut var det redan mörkt. Detta resulterade i att K fick hjälpa mig att komma hem i en del. Det känns hemskt att behöva förlita sig på honom.
Han är trots allt bara fem år. Han ska inte behöva ta hand om mig.

Jag vill vara självständig. Jag vill kunna sköta mig själv. Jag vill klara mig själv. Kunna göra allt som alla andra.
Men tyvärr är det inte möjligt.
Jag har min problem och det måste jag kunna acceptera. Men det är fruktansvärt svårt.

Jag önskar och hoppas att de finner ett botemedel.
Jag vill att min son ska kunna ha en normal barndom utan att behöva se efter sin mamma så att hon inte slår halvt ihjäl sig...

Det är så att jag är på väg att börja gråta...

Ibland undrar jag hur folk planerar.
De håller på att bygga om på förskolan för att utöka. De ska öppna 2 nya avdelningar efter jul så de bygger för fullt på övervåningen.
De försöker att göra så att det inte stör verksamheten men jag vet att det är en väldigt svår uppgift.
K anser att detta är ganska jobbigt då han har svårt för höga ljud.
Till saken hör att idag ska de borra i taket på hans avdelning. Så det var en väldigt ledsen och rädd kille som jag lämnade. Jag förklarade för hans "fröken" som lovade att ha koll på honom. Han sa även att de kommer att gå ut om det blir jobbigt.

Det var en hemsk känsla att gå. K följde med mig till dörren vilket han aldrig brukar göra. Först där vågade han släppa händerna som han höll för öronen. Innan jag gick fick han en stor kram och en puss. Jag sa även till honom att han får säga till fröken om det blir jobbigt så får de ringa mig...

Detta med höga ljud har alltid varit ett problem för K. Han har varit livrädd för damsugaren bara för att den låter så mycket... Han tycker fortfarande inte om den men kan i alla fall acceptera att den finns och att jag måste använda den. Han klarar inte heller av motorcyklar eller hög musik. Det är så pass illa att han har inte kunnat vistas på tivolit under Kristianstadsdagarna tidigare utan hörselskydd... Han har fått panik och gråtit som en tok. Han kan inte ens vara hos aporna på zoo..
Jag vet faktiskt inte vad det beror på om jag ska vara ärlig. Visst han klarade inte av att höra allt på det senaste hörseltestet, men det var bara en ton som han inte klarade och det var den allra ljusaste. Jag kan erkänna att jag inte heller kunde höra den.

Om det inte blir bättre så får jag väl ta upp det nästa gång jag är på bvc...

Stora tankar från en liten kille...

Jag kände att det var dags för en makeover så nu har bloggen fått ett mer passande utseende för denna tid på året.

Då är snart oktober slut och med den även årets bröstcancer månad. 

Det är alltid samma känsla som infinner sig under den månaden. Det är en väldigt blandad känsla. Jag är oerhört ledsen över att just min mamma inte klarade sig, men samtidigt är jag oerhört lycklig över det faktum att så många andra som står mig nära har kämpat och vunnit.

Men det jobbigaste är nog trots allt att jag har varit tvungen att förklara för K vad cancer är. Han kom fram till mig och frågade vad hans mormor dog av och jag kände att jag kunde inte distrahera honom. Så det var bara att förklara vad är. Han såg lite fundersam ut en stund, sedan tittade han ut på himlen och sa att han saknar mormor och att han hatar cancer.

Gissa om det högg till i hjärtat på mig.

Men en vecka senare gav jag honom ett rosa band som han nu stolt bär på sin jacka precis över hjärtat. Han gick och titta de på den hela vägen till förskolan den morgonen och sa efter en stund " Nu har jag mormor med mig överallt". Sedan lade han handen på den och log.

Denna lilla kille är så oerhört smart. Det är både en bra egenskap men det kan även vara negativt då han har varit med om så mycket och har kunskap om så många saker som man inte skall behöva ha när man är 5 år. Men samtidigt har ett oerhört stort förnuft och vet hur han ska hantera allt som han vet.

Jag kunde inte vara stoltare över honom och att just jag fick vara hans mamma

Har ni tänkt på...

Det finns många saker som jag irriterar mig på men just nu måste jag säga att det som jag retar mig mest på är det faktum att så gott som alla tävlingsprogram och direktsändningar på tv använder sig av starka ljus som oftast är blå. Detta leder till att personer som jag själv som är ljuskänslig pga min synskada inte kan titta på dessa program. Jag blir tvungen att blunda så fort dessa ljus kommer. Så jag väljer att inte se på dessa program då jag ändå inte kan se på allt. Det är trots allt inte samma sak när man måste blunda stup i kvarten.
Så detta har gjort att jag ifrågasätter hur de egentligen tänker på tv-kanalerna? Hur har de tänkt när de beslöt sig för att använda dessa färger?
De kan omöjligt ha tänk att alla skall kunna följa programmet trots att de skulle vilja.

Men detta gäller dock inte bara tv. Detta problemet finns även i vardagslivet.
Bara titta på den nya gallerian i Malmö. De hävdar att de är anpassade för synskadade. Men de har inte tänkt på att det är många som har problem med det starka ljus som de har valt att använda sig av. De har gjort olika delar av gallerian i olika färger. Så en del lyser helt i grönt, en i blått osv. Detta har gjort att jag i alla fall aldrig kommer att åka dit. Jag hade inte kunnat även om jag skulle vilja.

Jag önskar och hoppas att samhället kan inse vad de gör...

Jag känner att denna blogg har varit vilande ett tag men jag skulle vilja hitta tillbaka till den lust jag hade tidigare. Lusten att skriva..

Så jag kommer att ge det ett försök...

Jag skriver nästan aldrig här nu för tiden.. Jag hinner helt enkelt inte..
Skolan gör så att jag har fullt upp hela tiden.
Nu har jag precis gjort klart en uppgift och fått iväg den. Som belöning unnar jag mig en kopp kaffe och en god macka..

Jag känner att jag kanske inte kommer att skriva här lika ofta nu men jag ska göra mitt bästa...

Oj...

Här händer det plötsligt massor!
Skolan har börjat igen och med det kommer det nu att bli fullt upp.
Den gångna veckan har jag gjort vad jag har kunnat för att balansera både jobb och skola så det har blivit lite av båda delarna. Detta resulterade i att jag sov i ca 11 timmar under natten till idag. Men det behövdes verkligen.

K har blivit stor då han tappade sin första tand i torsdags. Den följde med äpplet när han smaskade på det på dagis. Så det var en stolt kille som mötte mig utanför jobbet den kvällen.

Nu står jag och väntar på bussen som ska ta mig hem. Hem till min älskade sambo och vad som förhoppningsvis kommer att bli en mysig kväll med god mat och någon bra film. Antagligen blir det även ett glad vin eller två, men det återstår att se.

Är uppe med tuppen idag. Ska inte börja jobba förrän kl.13 men K har tid hos tandläkaren så det var bara att dra sig upp ur sängen...

Idag går jag in på min sista jobb-helg. Visst jag ska hoppa in 2 dagar nästa vecka men jag har inget schema längre då.
Jag ska i alla fall jobba 13-21 ikväll, 7-16:30 i morgon och slutar med delad tur på söndag.
Sedan är det bara att se till att komma upp ur sängen på måndag och bege sig till skolan.
Men det blir nog bra i slutänden...

Nej vi hörs!

Det har inte hänt mycket här under sommaren men nu är jag inne på sista jobb-veckan så förhoppningsvis blir det bättre sen.
Jag har en massa tankar och funderingar i mitt huvud men vet inte riktigt hur jag ska formulera dem så jag får lov att återkomma med dem senare.

Nej nu får jag dricka mitt kaffe så jag orkar den sista stunden idag med...

Sitter på tåget och tittar ut på världen runt mig. Varje dag skapas nya minnen som jag alltid kommer att bära med mig.
Jag försöker att hantera saker på ett bra sätt och se det positiva men det är inte alltid det enklaste.

Folk talar om bilar och om förtvivlan över att behöva ge upp friheten av att köra. Om att bilen är trasig mm.. I det läget känner jag avund. Jag blir fruktansvärt avundsjuk på dem. De har i alla fall möjligheten, friheten. Och om de har fått ge upp den så har de i alla fall haft den.
Jag har aldrig haft den och kommer aldrig att ha den heller.

Det känns som att jag varje dag blir påmind om de saker som jag aldrig har kunnat göra eller blivit tvungen att ge upp.
Jag tror aldrig att jag kommer att kunna acceptera det fullt ut.
Jag vet att jag måste vara realistiskt och inse vad som inte fungerar längre men det betyder inte att det inte gör ont, för det gör det.

Men jag får väl göra som jag brukar och bita ihop, hålla masken och le.
Det blir bäst så

Det är underbart varmt ute och vi ska strax bege oss till poolen.
Jag försöker verkligen intala mig själv att jag klarar av det men det fungerar inte. Jag förmår mig inte att ta på mig badkläder. Det är inget fel på badkläderna, de är helt nya. Jag klarar bara inte av synen av mig själv i dem.
Jag vet att det bara sitter i mitt huvud men det hjälper inte ett dugg...
Jag hatar verkligen hela situationen... Jag antar att det blir som vanligt... Jag sitter på gräset och vaktar sakerna medan de andra badar...

Ännu en arbetsvecka är nu till ända och tiden rullar på. Jag har nu jobbat halva tiden och det känns som att veckorna bara flyger fram.
Just nu finner jag inte mycket tid till att skriva här men om ni orkar hänga kvar så ska jag göra mitt yttersta för att ändra på det...

Nu har jag varit hos pappa och hämtat hem min gitarr som har varit på sträng-byte och stämning. Jag bytte strängarna och han har stämt den... Men nu tar jag över... Så nu ska det spelas :)

Nej nu lägger jag ner skrivandet för denna gång men vi hörs snart igen

Nu sitter jag och väntar på att mina chilli-cheese och mozzarella-stick ska bli klara. Lillen sitter och ser på tv och verkar vara ganska nöjd med det. Idag kommer vi nog hålla oss inne så gott det går då det är fruktansvärt klibbigt ute. K svettas redan som en tok här inne så jag tror inte att det är någon bra ide att vara ute... Nej nu ska jag äta och sedan ska jag fixa gitarren men vi hörs senare.

Första jobbveckan är till ända och jag njuter av några dagars ledighet innan jag går på jobbveckan från helvetet. Jag jobbar 6 dagar och har delad tur på lördag vilket innebär att jag jobbar 7-21...
Det är bara att bita ihop och stå ut antar jag...

Annars rullar livet på som vanligt. Jag är trött som bara den jämt men det är ju inget nytt direkt.

Nej nu ska jag snart börja med maten. Jag ska laga potatisgratäng och kött så det tar ju sin tid

Nu sitter jag och laddar inför morgondagen. Då börjar jag att hå på schema på jobbet. Det känns ganska skrämmande om jag ska vara ärlig men jag hoppas så klart på det bästa. Jag får helt enkelt hålla tummarna för att det blir bra.

Nej nu måste jag förbereda min plutt på att vi snart ska åka hem.

Jag vill även säga ett riktigt stort grattis till min svärmor som gifte sig i all hemlighet igår!
Vi älskar er och önskar er all lycka! <3

Jag tittar ut på regnet och känner mig lika vilsen som regndropparna på rutan. Inte säker på vart jag är på väg eller hur jag ska komma dit...
Tankarna blandas med nervositet och ångest. Kommer jag att klara det? Kommer allt att gå åt skogen? Endast tiden kan visa hur det blir. Till dess gäller det att jag försöker intala mig själv att det kommer att gå. Jag hoppas bara att jag kan tro på det själv med...

Midsommar

Idag är det midsommarafton och jag spenderar den precis på det sättet som jag vill. Okej nästan i alla fall. Jag spenderar den i lugn och ro med min familj. Det enda som saknas är min underbara sambo som ligger hemma och är sjuk.
annars är dagen helt perfekt.
Som vanligt regnar det, men det gör det ju alltid på midsommar.

Det är sådana dagar som denna som man inser hur ens eget liv skiljer sig från hur många andra i min ålder väljer att spendera dagen.
I stället för att ha eller vara på en midsommarfest väljer jag att vara hemma i lugn och ro med min familj och äta gott och bara umgås. Jag dricker ingen alkohol eller äter jordgubbar... Det enda som jag gör är äter nypotatis gräddfil och gräslök. Dock utan sill...

Nej nu ska jag kramas med K som precis har vaknat...

Jag hoppas att alla får en bra dag och att ni njuter av den med måtta... :)

Glad midsommar på er!!!

Regnet faller och människor söker skydd. Själv sitter jag och tittar på dig.
Du sover så sött här intill.
Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera dagen på än här hos dig.
Att krama dig, pussa dig och bara njuta av ditt sällskap.
Du ligger och tittar på mig med ett halvt öga samtidigt som du drömmer och jag kan inte låta bli att undra vad som händer där inne. Vad drömmer du om? Är du en hjälte och räddar dagen? Eller en dinosaurie? Eller drömmer du kanske om din familj? Jag är så nyfiken att jag skulle vilja krypa in i drömmen hos dig. Men jag väljer i stället att sitta här och bara titta på dig.
Du är så underbar och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig i mitt liv.

Jag står inte ut längre...
I morgon ringer jag vårdcentralen igen och gör allt jag kan för att få hjälp.
Det känns som at jag lever på Voltaren T just nu och de hjälper inte ens något vidare...
Så här kan det inte fortsätta...

Helg...

Idag är det söndag och jag passar på att mysa med min lilla kille.

Idag är första dagen som jag har den möjligheten sedan i torsdags eftersom han har sovit borta och jag har både jobbat och varit iväg...

Igår passade jag och min kärlek på att ta en dag på tu man hand på Väla centrum. Vi bara gick runt i affärer och åt gott.

Det var jätte härligt fram till min rygg sa ifrån inne på IKEA...

I slutet hade jag så pass ont att jag var på väg att skrika och gråta...

Jag håller som sagt på att bli tokig pga denna ryggen...

Jag ringde ju till vårdcentralen för ett par dagar sedan för att boka en tid till en läkare så att jag kunde få ryggen undersökt. Men de ville inte boka in mig utan tyckte att jag skulle ta kontakt med en sjukgymnast för att få ett träningsprogram till ryggen.

Visst kan det hjälpa men det gör ju inte att det gör mindre ont när jag har ont. Jag hade behövt värktabletter så att jag inte behöver ha ont fram till träningsprogrammet hjälper eller de får ordning på vad som är fel...

Men jag ska göra ett nytt försök att få tag på både en sjukgymnast och en läkare för detta fungerar inte längre...

Nej nu ska jag ta och promenera till affären och köpa något att äta till lunch

Vad är det som gör att man känner såhär?
Jag har allt man kan önska en underbar familj, jobb och vänner men trots detta känns allt svart...

Nu sitter jag på en bänk i en park för mig själv och försöker att rensa tankarna. Detta går inget vidare...

Jag vet inte hur mycket mer av detta som jag klarar av. Det är på väg att bli för mycket.

Nej jag får väl promenera hem igen innan pojkarna blir oroliga då jag bara gick utan att säga något...

Nu sitter jag på bussen hem. Jag har varit och myst med min plutt som sover borta över helgen...
Nu ska jag hem och laga lite mat och koppla av lite.

K var hos tandläkaren igår. Tyvärr kunde jag inte följa med då jag hade nationelltprov i matte. Men han hade varit så duktig att han hade fått två leksaker av tandläkaren...

I morgon ät det dags för mig att jobba. Det känns nervöst om jag ska vara ärlig... Det känns som att jag inte har någon koll alls på de boende och vad jag ska göra hos vem....
Men förhoppningsvis klarar jag det i alla fall...

Igår unnade vi oss en familjedag. Vi lade alla måsten åt sidan för en stund och tog en sväng på stan och bara njöt av vädret och tiden med varandra. Sedan blev det även en sväng till lekplatsen för en massa bus.
Det var en välbehövlig paus från den annars så stressiga vardagen.
Men idag är ordningen återställd och jag sitter som vanligt i skolan...
Ikväll ska jag försöka att få lite skolarbete gjort och baka lite då jag får gäster i morgon...

Idag är det en vacker dag och värmen är mer än välkommen. Det är strax dags för ännu en kopp kaffe innan det är dags för mig och K att ta en långpromenad. K är bjuden hem till en vän från förskolan så idag ska det lekas. Och med tanken på det fina vädret så hoppas jag att de passar på att vara ute i trädgården med.

Nej nu ska jag ta lite kaffe men bi hörs senare...

Dålig period

Just nu är jag inne i en väldigt negativ period. Jag känner inte för något allra minst för skola och jobb. Då menar jag inte att jag inte trivs på dem utan bara att jag har lite svårt att hitta motivationen just nu.
Sedan känner jag mig allmänt avundsjuk och bitter på folk runt omkring mig. Det känns som att de får alla de saker som jag vill ha och att jag står och stampar på samma ställe hela tiden..
Jag hoppas bara att folk inte tar det personligt och blir arga eller besvikna för det är verkligen inte min mening.
Just nu hoppas jag bara att detta släpper snart så att jag kan få känna nig som mig själv ett tag...

Idag passar jag på att ta det lugnt och ladda upp inför jobbet. Jag ska jobba i morgon mellan 13-21 och på lördag mellan 07-16:30. Jag får se på det som att det är bra pengar. Och ju mer jag jobbar nu desto bättre förberedd är jag när mitt schema börjar om ett par veckor...

Om man bortser från det så blir det en ganska lugn helg det som blir kvar av den i alla fall.
Jag och K ska hem till en av hans vänner från förskolan på söndag. Det blir första gången som han kommer hem till honom.
Så ni kan nog ana att han ser fram emot det riktigt mycket...

Nej nu ska jag ta och se vad K hittar på...

Egentid är verkligen underskattat...
Om man bortser från när jag är i skolan eller på jobbet så är jag ensam i ca 2 i veckan. De timmarna är förlagda på onsdagar då D tar med sig K och går till Ks judoträning..
Då gäller det att passa på att göra saker som att sitta i soffan med datorn i knät framför ett halvbra tv-program med godis-skålen vid sidan om sig. Det är precis vad jag gör just nu. Jag ska dock bege mig ut i köket snart och påbörja middagen så att den är klar när de kommer hem.
Det är under dessa timmarna som man passar på att njuta av lugnet och tystnaden. Det tillhör som sagt inte vardagen direkt om man säger så...

Nej nu ska jag titta lite mer efter nya kläder...

Dagen avklarad...

Kaffet är på g i köket och jag försöker att koppla av efter dagens nationella prov i engelska.
Hörförståelse och läsförståelse stod på schemat för dagen.
Redan efter hörförståelsen var jag slut i huvudet och det värkte...
När jag ska ta mig genom något sådant måste jag använda mig av mina läsglasögon för att kunna läsa allt ordentligt. Problemet är bara att jag blir så trött i huvudet av dem då jag inte kan läsa lika fort med dem. Men samtidigt behöver jag dem för att se texten tydligare. Så det är lite som att välja mellan pest eller kolera...
Detta gör att jag anstränger ögonen enormt mycket och får efter ett tag huvudvärk. Detta får jag även med de vanliga glasögonen så det spelar ju ingen roll...

Efter lite kaffe och ett äpple var det dags för läsförståelsen och jag hade som sagt redan ont i huvudet... Men som tur är ställde alla upp och gjorde allt för att jag skulle kunna genomföra det. Så min lärare och jag satte oss på kuratorn kontor medan hon lekte prov-vakt i klassrummet...
Min lärare läste allt för mig. All text som fanns läste han för mig så att jag skulle kunna ta mig genom det. Detta resulterade i att jag var klar med provet redan efter 50 minuter. Det var endast 1/3 av den tid som jag behövde för att ta mig genom det på egen hand när vi övade på ett gammalt prov för ett tag sedan...
Ett stort plus var att jag fortfarande kände mig levande när jag var klar vilket jag verkligen inte gjorde sist.
Sist fick jag gå hem och lägga mig och vila i ett mörkt rum när jag var klar och nu kunde jag sitta och prata med sambon i köket-. Det säger allt tycker jag...

Sedan var det även ganska kul att rektorn bytte av kuratorn som prov-vakt efter ett tag och satt där när jag kom tillbaka.. Det var lite underhållande faktiskt... jag menar något ska väl även de göra eller... ;)

Ibland förvånas jag över min son. Han har ett sömnbehov som inte är av denna värld. Igår kom han hem från förskolan vid halv 5 och gick nästan direkt in till sin säng och somnade. Okej jag visste att han var trött men inte att han var så trött...
Sedan sov han så gott som hela kvällen. Han var uppe i ca 1 timme och drack lite och kramades men sedan somnade han igen och sov hela natten.
Trots alla dessa timmars sömn så var det lika svårt som vanligt att få upp honom nu när det var dags.
Detta sömnbehov är för mig en gåta.. Jag får verkligen inte grepp om det...
Det finns inte heller något som jag kan göra för att hindra honom från att somna. Jag har provat allt. Det slutar bara med att han skriker som en idiot och går och lägger sig i ett annat rum. Om inte det gör att vi låter honom vara så somnar han rätt upp och ner. I det läget spelar det ingen roll vad jag gör han sover vidare i alla fall

Nu ska K strax äta lite och sedan ska vi hem. Jag hade tänkt göra som de flesta andra i den här staden och se på SM-finalen i handboll ikväll men vi får se hur det blir med det. Det beror på när vi kommer hem...

Jag har bestämt mig för att ta tag i mig själv och det börjar med maten... Jag måste skärpa mig när det gäller vad jag äter... Så nu har jag varit duktig och ätit lunch vilket jag verkligen inte gör varje dag...
Det blev kyckling, tzatziki och lite sallad. Fast det var inte mycket av salladen son jag fick behålla då en liten kille var väldigt snabbt framme vid min tallrik och åt upp den...

Med en mocca i handen stiger jag på bussen som ska ta mig till den som saknas. Tystnaden ska bytas mot stoj och skratt när allt blir som det ska. Idag ska det kramas och mysas för att ta igen förlorad tid. Sedan tänker jag somna tätt intill honom och bara ligga där och lukta på honom och bara hålla om honom.
Dom jag har saknat min underbara lilla pojke...

Fredagsnöje

Nu sitter jag och kopplar av lite i soffan. I källaren rullar tvättmaskinerna för fullt och utanför fönstret går världen vidare som vanligt...

I mitt huvud är det dock kaos som vanligt. Tankarna avlöser varandra och jag får ingen riktig ordning på det. Men förhoppningsvis blir det i alla fall lite lättare nästa vecka. Fram till dess får jag försöka att ta det dag för dag och blicka framåt...

Nej nu ska jag ta lite mer kaffe innan det är dags att bege sig ner till tvätten igen.

Nu sitter jag i skolan med en kopp kaffe innan jag börjar. Det ger mig en stund att sitta och fundera på saker.

Just nu rör tankarna sig mest runt nästa veckas läkarbesök med K. Det är åter dags att träffa en ny läkare och berätta historien om honom och hans andning, något som jag har gjort så många gånger förr...
Det var en enda lång rad motgångar när hans problem började. Det tog mig 4 månader att få någon att lyssna på vad jag sa och inte gå helt på hur han lät just då när läkaren träffade honom. Han fick en hel uppsjö av olika hostmediciner varav Ingen hjälpte ett enda dugg..
När han sedan väl får komma till barnmottagningen och får rätt behandling så träffar han en läkare som inte var mycket bättre. Han fick medicin och hon sa att om det var något eller jag ville att han skulle komma på kontroll fick jag höra av mig. Saken är den att barn med astma skall kallas på kontroll med ca 4-6 månaders mellanrum...

Och nu skall jag alltså börja om igen. Ni kan nog tänka er vad jag känner och tänker inför det. Men det handla om mitt barn och han är värd allt...

Idag har vi en riktig familjedag. Vi är ute i svärmors stuga i den lilla byn Linderöd. Vi har hunnit med att vara på auktion, fika och grilla. Nu sitter en liten kille inne i det ena sovrummet och ser på Kalle Anka och jag sitter i en mysig fåtölj framför kaminen och kopplar av. Denna dagen har varit precis vad jag behövde..

Nej nu ska jag sätta mig med de andra vid bordet och kolla på när de spelar kort...

Nu sitter jag och gör lite skolarbete. Jag läser ju en kurs på distans så jag brukar sitta och pyssla med det på helgen...

Igår träffade vi svärmor och Uffe en sväng. Vi gick en sväng på stan och hamnade som vanligt på BR. Väl där hittade K ett nytt spel till sitt DS som han fick av svärmor som en sen födelsedagspresent. Så han hade ju att göra igår-kväll..
Efter BR blev en promenad till lägenheten då de inte hade sett den. Så det blev en rund-tur i vårt hem och en kopp kaffe...

Vi har planerat att vi ska åka till stugan imorgon och spendera dagen med dem. Det ska bli kul att se hur det har blivit i stugan nu när de har börjat renovera.

Nej jag kanske borde fortsätta med det som ska göras...

Jag förstår inte hur allas barn kan vakna så himla tidigt.

Jag satt på fb igår och märkte att de flesta med barn var redan vakna sedan länge. Den tidigaste hade vaknat redan vid 05.45 tror jag att det var.

Det finns inte en chans att K hade vaknat då. Och om jag hade försökt att väcka honom hade jag fått en smäll i huvudet med ett gosedjut det kan jag lova.

Det går ju knappt att få upp honom när han ska till förskolan ju. Han vänder sig om och drar täcket över huvudet.

Får han bestämma så sover han gärna till minst 9. Det är inte alls ovanligt att han till och med sover till 10-11...

Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag hade gjort om han hade vaknat vid 6 någon morgon. Jag hade inte haft någon som helst aning om vart jag hade haft bakdelen i alla fall. Det kan jag lova er.

Jag antar att jag är bortskämd med en sju-sovare som mycket hellre vill ligga kvar i sängen och mysa än springa upp och leka...

Just nu finns det tyvärr inte så mycket tid över till bloggen som jag skulle vilja då jag har matte prov i veckan och matte är helt klart inte min grej. Men jag ska försöka att hinna med ett riktigt inlägg under dagen.

...

Jag har börjat att följa idiotens rättegång. Ni vet nog alla vem jag menar men jag väljer att inte nämna hans namn då jag anser att han ej är värd det.

Jag blir bara arg av att läsa om vad som sker.

Att han ens har mage att begära att få hålla ett försvarstal är mer än vad jag förstår. Hur det lät kan jag bara föreställa mig men jag har läst lite av det och det är helt sjukt anser jag.

Han påstår fortfarande att han inte har gjort något fel. Visst han erkänner att han sköt men inte att han har mördat. Han gjorde landet en tjänst anser han. Hur han någonsin kan få det till en tjänst att ta så många liv och förstöra ytterliggare minst ett tusental personers liv är för mig ett mysterium.

När det gäller straff kan jag inte komma på ett passande sådant. jag anser att oavsett vad han blir dömd till så är det inte hårt nog. Men samtidigt anser jag att an inte borde få ett dödsstraff heller. Man kan ju trots allt endast verkställa det straffet en gång och inte en gång för varje person som han har dödat. 

Jag anser att han ska få leva med vad han har gjort under resten av sitt liv.

Någon gång kanske han kan förstå vad han har gjort. Visst det är inte sannolikt men i alla fall.

Jag ser ju visserligen detta på ett partiskt sätt med tanke på att jag har rötter i Norge men jag tror att de flesta om inte alla håller med mig. 

Det som han har utsatt folk för kommer alltid att förfölja dem och så även med mig.

Jag har nästan aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var under den dagen och den veckan som följde. Jag var ledsen, arg, rädd och rent av förbannad.

Ingen har rätt att göra så mot mig!

Nu hade jag turen att ingen i min släkt var på ön men det tog som sagt ett bra tag innan jag visste det och tiden innan dess var allt annat än rolig.

Men det var bara att hålla masken och försöka att låtsas som att ingenting hade hänt...

Nej att han är skyldig råder det ju inget som helst tvivel om och han ska straffas därefter. men han ska inte ha någon särbehandling som exempelvis isolering utan bör få sitta med alla andra. Sedan hade det varit kul att se hur länge han hade klarat sig där...

Vill ha....

Datorn står framför mig och kaffet står bredvid. Musiken är på och jag är redo för att prestera lite.
Alternativ medicin står i mina planer just nu och jag har kommit en bit redan.
Det är slutet av kursen och det sista arbetet är på g. Och om jag ska vara ärlig så känns det lite vemodigt. Jag skulle vilja gräva djupare i ämnet som är så stort att det känns som att vi knappt har hunnit med att skrapa på ytan ens och nu är det över. Men jag antar att det är så det fungerar på komvux. När man har hittat något som är intressant ja då gör vi kursen så kort att man knappt hinner med alls.

Nej mer kaffe och sedan jobba vidare...

Jag sitter och funderar.
Jag funderar på vad jag skall göra till hösten. Okej jag vet vad jag ska göra jag ska läsa, men jag vet inte riktigt vad. Jag vet en del kurser som jag måste läsa men jag vet inte exakt vilka eller vad de heter nu när komvux går in i det nya skolsystemet..

Men jag ska tillbaka till studievägledaren snart så får vi ta och diskutera det mer.
Jag skulle ju kunna ansöka redan nu men det vågar jag inte innan jag har talat med henne...

Nu sitter jag och väntar på Jenny som står i duschen.
Idag skall hon hålla i ett ljusparty så det blir nog en del skratt kan jag tänka mig.

Men det återstår att se hur jag mår ikväll när jag kommer hem.
Men den smällen får jag ta då.

Vad ska ni hitta på idag då?

Nu är jag oerhört trött på att vara sjuk. Jag har legat så gott som hela förra veckan och precis när jag tror att det är på väg att vända så är det som att det bara börjar om igen.

Nu ska jag i alla fall laga lite mat och försöka att då ordning på mobilen.
Håll tummarna för att jag lyckas!

Glad påsk

Jag ville bara titta in och önska er en glad påsk. Jag hoppas att ni tar hand om varandra och umgås. Det ska i alla fall jag göra. God mat och mycket mys står på schemat för min del.

Skulle ni kunna....

Skulle ni kunna anlita tex en nanny, städerska eller en egen kock?
Jag skulle nog inte kunna göra det även om det hade varit skönt att slippa tänka på städningen, men jag skulle nog inte kunna släppa in en främling i mitt hem. Jag känner att jag skulle ha väldigt svårt att lita på den personen. Han/hon hade säkert varit en bra människa och hade säkert varit bra på sitt jobb men trots det skulle jag känna ett obehag.

När det gäller en kock så visst hade varit skönt att slippa laga mat ibland men det är bara för att man är trött. Annars gillar ja verkligen att laga mat.

En nanny skulle ha aldrig kunna tänka mig att ha. Har jag valt att skaffa barn så är det jag som ska ta hand om honom. Ingen annan ska uppfostra mitt barn.


Jag förstår mig inte på de som påstår att de inte klarar sig utan dessa personer i sitt liv. Jag anser att folk.har gjort det i alla tider och att det spelar ingen roll hur mycket pengar du har ditt hem och din familj är ditt ansvar och så kommer det alltid att vara.

Vad anser ni om detta?
Jag vill gärna höra era tankar och åsikter i frågan.

Då testar vi...

Då testar jag att skriva från min nya mobil och det verkar ju fungera :)

Jag är fortfarande grymt förkyld och det tar ur sin rätt . Jag är ruskigt trött jämt men så är det ju...
Så det har ju inte blivit så mycket gjort som jag hade tänkt denna veckan tyvärr.

Nej nu ska jag ta och lägga mig ner lite. Men vi hörs senare!

Då var det en ny vecka..
Denna veckan är det påsk men vi får se hur det blir med firandet.. Jag hostar ju så jag nästan kräks och min äldre syster smsade i morse och sa att hon har kräkts hela natten.. Så det återstår att se om det blir mycket till påsk.

Idag vaknade jag med ett ryck av en stor smäll...
Det var två bilar som hade krockat men den ena bilen var redan borta när jag kom fram till fönstret. Och det tog bara några få sekunder ska jag tillägga. Bakändan på bilen som stod kvar var inte vacker och det låg en massa bildelar nedanför mitt fönster. Men hon klarade sig utan skador. I alla fall utan synliga skador...

Jag har fortsatt att tänka på min älskade mamma under kvällen och natten. På hur mycket jag saknar henne och på hur elaka barn var när jag var liten. De kunde komma fram och säga att det var ett april-skämt och att hon inte alls var död... Allt bara för att hon gick bort den 1 april. Det kan fortfarande göra ont när jag tänker på vad folk kunde säga. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan säga sådana saker. Har man inte respekt för andra människor??

Nej nu ska jag ta och äta något tror jag. Det känns som att det kan behövas...

Aj!! Jag har ont i halsen och hostar som en tok.
Detta blir nog ingen vidare vecka har jag en känsla av...

Men jag får väl försöka att vila som kanske det kan släppa hyfsat snart...

Igår var det 1 april och jag skall åter erkänna att jag hatar den dagen över allt annat...
Igår var det 17 år sedan min mamma gick bort. Det går inte en dag utan att jag saknar henne. Speciellt sedan jag själv fick barn. Bara att kunna vända sig till henne när det blir tufft.
Men det finns inget att göra åt det...

Nej nu ska jag ta och klä på K och ta mig till Willys hemma och handla lite...

K ligger nu i badet och leker för fullt. Jag har precis betalat lite räkningar åt min syster och surfar nu mest för att ha något att göra.

Idag har det varit barnloppis här i stan så jag passade på att försöka att få lite sålt. Det gick ganska bra men vissa saker som jag trodde skulle vara jätte enkla att få såld blev inte sålt medan annat som jag trodde skulle vara kvar försvann med en gång.
Men det är ju bara att lägga ut det på tradera och testa där...
Dessutom behövs alla pengar som jag kan få just nu.

Annars så har det inte hänt mycket här skall jag erkänna.
Jag sliter som ett djur med skolan men det känns ganska lönlöst ibland. Fast det är väl bara att bita ihop antar jag. Det är ju värt det i slutändan. I alla fall hoppas jag ju det.

Nej nu ska jag lägga ner surfandet för nu och mysa med min älskade skatt som strax är klar i badet...

Nu ska jag strax stoppa in mina bröd i ugnen och sedan ska jag ta och fixa lite mat.

Annars har jag mest suttit och märkt kläder inför loppisen på lördag. Jag ska sälja lite av Ks gamla kläder som han har växt ur. Men jag ska även sälja hans cykel och hans gamla cykel-hjälm...

Så jag håller tummarna för att jag får allt sålt. Pengarna behövs verkligen just nu då det har blivit strul med Ds skola. Men det löser sig nog. Det brukar göra det på ett eller annat sätt...

Nej nu ska jag slänga in bröden men vi hörs!!

Nu är det strax dags för mig att bege mig tillbaka till skolan efter en härlig paus.

Just nu sitter jag framför datorn med musik i öronen. Det är bland det bästa som finns. Musiken menar jag då...

Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade den... Men jag hade säkert hittat på något men jag kan verkligen inte komma på vad det skulle vara.

Nej nu måste jag dra mig mot skolan...

Nu sitter jag och letar efter en ny cykel till K.

Tro det eller ej men han har blivit för stor för den som han har idag...

Problemet är bara nu att hitta en cykel som jag har råd med i dagsläget...

Sedan ska ju K gilla den. Annars kommer han aldrig att vilja lära sig att cykla på den.

Jag har sagt till honom att nästa cykel inte kommer att ha några stödhjul och att han då måste lära sig att cykla utan. Så jag vill ju hitta en cykel som han verkligen kommer att gilla så att han vill lära sig...

Men men det är väl bara att fortsätta att leta antar jag..

Även idag är det sommarvärme ute och jag tänker packa ihop lite fika och ta med mig min underbara lilla kille ut i solen och bara njuta!!

Det är lika bra att passa på innan värmen försvinner igen...

Men jag återkommer senare idag med lite bilder...

Jag måste säga att jag älskar vädret just nu...

Idag har vi njutit av en promenad i solen. Vi gick ner till affären och unnade oss vars en glass. Sedan gick vi i sakta tempo hem igen med lite avstickare på vägen.

Jag älskar när våren kommer på riktigt. Då man kan hänga undan vinter-jackan och alla mössor hamnar i en låda längst upp på hyllan.

Så nu verkar det som att det snart är dags för att plocka fram klänningar och kjolar till min stora förtjusning.

Så nu ska jag leta efter en ny skinn-jacka och en jeans-jacka till K då de han har har blivit för små...

Sedan är våren här på riktigt..

Nu ska jag nog ta och färga håret känner jag. Jag börjar att bli trött på att vara så mörk. Det känns som att jag har varit mörk länge nog. I alla fall så här mörk...

På återseende!!!

Jag måste erkänna ännu en gång att jag inte är person som gillar när det är mycket människor i rörelse. Okej jag avskyr det!

Det finns inget värre än att sitta på en full buss eller gå runt i en affär med massa andra människor...

Om jag hade fått bestämma hade jag bott mitt ute i ingenstans men det fungerar ju tyvärr inte...

Så jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och stå ut de gånger man måste ut.

Nu sitter jag och tänker på hur stor min lilla kille har blivit. Jag kan knappt förstå att han ska börja skolan nästa år. Det känns som att jag missade när han blev så stor.

Jag menar nyss kunde han inte en enda bokstav och nu sitter han och stavar en massa olika ord. Han sitter och säger dem för sig själv flera gånger och sedan stavar han dem på kylskåpet med hjälp av bokstavs-magneter. För inte så länge sedan skrev han regnbåge helt utan hjälp. Det går inte en dag utan att han är framme och försöker att skriva något. Oftast skriver han kompisarnas namn men ibland smyger det sig in några andra saker med.

Jag är så oerhört stolt över honom!

Nej nu ska jag ta och krama lite på honom....

Just nu sitter jag i köket med en stor kopp kaffe och försöker att få klart en uppgift till skolan.

Det är en uppgift om olika alternativa behandlingsformer. Vi ska beskriva några och vad de går ut på. Sedan skall vi även redogöra för skillnaden mellan olika "läkemedel" som används inom alternativ medicin....

Det tar tid men det går framåt i alla fall.

Jag sitter med en stor klump i min mage efter att ha varit på en arbetsintervju idag. Det känns som att det gick åt skogen totalt. Men det återstår väl att se...

Men jag har ju alternativ till sommaren så det skall nog lösa sig i alla fall. Jag funderar nämligen på om jag skall ta och studera i sommar med. Om inte skolan lyckas att ordna det så kan jag ju alltid ta det genom NTI. Jag har ju en del kurser kvar att läsa innan jag har mitt slutbetyg men om jag läser någon under sommaren så är det inte lika mycket kvar ju och det hade varit ruskigt skönt faktiskt.

Nej nu får jag väl t och hälla upp lite mer kaffe och fortsätta....

Igår var det så dags för Ks efterlängtade kalas. Eller party som han själv kallade det.

Jag tror att det gick bra. Barnen verkade ha kul i alla fall och tårtan gick åt...

Men nästa år blir det Andy´s för kalaset.. Jag klarar inte av den ljudnivån på den lilla ytan..

Men huvudsaken är ju att K hade kul eller..

Det var underbart att äntligen få träffa min älskade lillasyster igen. Som jag har saknat henne. Vi ses på tok för lite känner jag...

Jag kan inte låta bli att känna att jag är väldigt annorlunda som förälder jämfört med de andra som var där...

Jag vet inte om det är som jag är väldigt avslappnad eller om det är de som är väldigt stränga.

Jag skulle vilja påstå att det är de som är ruskigt stränga då jag inte tycker att jag är speciellt avslappnad. Visst kan jag ge K mycket frihet, men det är ju bara för att jag vet om att han är insatt i vad som gäller. Annars hade jag aldrig låtit honom göra hälften av de saker som han hittar på...

Nej nu ska jag förja med min äldre syster och handla inför middagen ikväll. Hon och pappa bjuder på söndags-middag bestående av stek, potatis och sås...

Nu håller jag på att laga mat. Jag lagar stuvade makaroner och hemmagjorda köttbullar. Det ska bli riktigt gott...

Skolan kändes helt meningslöst idag då jag har spenderat två lektioner med att se på film. Och i två olika ämnen dessutom... Men men nu har jag gjort det så nu går det inte att ta tillbaka...

Jag håller på att planera det sista inför Ks kalas som ska vara på lördag.
Det blir ett mario kalas i varianten nyttigare.. Det kommer att bjudas på korv, grönsaks-stavar med dippa, bubbel-vatten i olika smaker och frukt. Visst kommer det att finnas en tårta men den kommer att ha mindre socker i sig och vara utan ägg då en av gästerna är allergisk... Det kommer även en vegetarian men det har jag löst med maten redan.
Men jag är övertygad om att det kommer att gå hem för alla som kommer gillar både grönsaker och frukt. I någon form i alla fall....

I morgon ska jag få veta hur mitt matte prov gick och om jag skall vara ärlig så vet jag inte om jag ens vill veta... Jag är ganska säker på att det gick åt skogen...
Men det återstår att se...

Nej nu ska jag lägga upp lite mat och sedan ska jag koppla av resten av kvällen...

Nu sitter jag nere på judoklubben. Ks träning har precis startat. Det känns skönt att han äntligen är tillbaka efter två veckor. Det var lite svårt att få ut honom genom dörren men det är det alltid. Men bara man kommer iväg så tycker han verkligen om det..

Idag hade jag mitt första matteprov på nästan 10 år. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur det gick. Men förhoppningsvis gick det bra.

Jag kan verkligen inte sluta att irritera mig på dessa barn som inte kan hålla tyst och lyssna på tränaren och det som han säger. Inte ens i 1/2 min kan de vara tysta så att de kan hälsa ordentligt. Det ska alltid finnas några som ska spela allan och tramsa. Jag försöker ju att få K att lyssna och göra som tränaren säger men det är ju inte så lätt när det ständigt finns några som envisas med att göra tvärt om. Jag vet att de är små men de bör veta allmänt hyffs tycker jag. Vid 5 års ålder bör man veta hur man ska bete sig i en större grupp. Men det är tydligen ganska svårt verkar det som. Men förhoppningsvis lär även de sig en dag.

Nu är alla inbjudningar till Ks kalas iväg...

Han har redan fått 2 svar. Och de kommer båda 2.

Det kommer att bli jätte kul för honom. Han ser verkligen fram emot att få visa sitt nya rum för alla sina vänner. Och jag ser fram emot att äntligen få ha syster på besök här...

Nej nu är det dags att borsta tänderna på K och sedan stoppa honom i säng...

Vi hörs!!

Nu har jag och Kimi vart stan och shoppat lite mer till honom.. Han fick 2 par byxor, 1 tröja och 1 par boxer. Hann behöver verkligen det så det känns het rätt... :D

På spisen hör jag hur det bubblar i taco-färsen. Snart blir det taco och sedan ska vi umgås. Vi ska spela sällskaps-spel och bara njuta av varandras sällskap ikväll...

I morgon ska jag möta mina demoner...

K har tid hos tandläkaren och jag måste ju följa med.
Problemet är bara att jag lider av en enorm rädsla för tandläkare.. sist jag var där själv skakade jag som ett asplöv och blev så blek att tandläkaren trodde att jag var på väg att svimma...

Men jag måste ju vara stark för K och försöka att inte visa hur rädd jag är... Det kommer att bli riktigt tufft men jag måste göra det...

Önska mig lycka till i morgon...

Jag var ju ute och shoppade igår...
Jag hittade en hel del roliga saker..
Det blev ett nytt armband, nya örhängen och en ny hår-klämma till mig.
Det blev även fyra nya böcker till mig och en till min älskade.

Jag passade även på att låta K spendera sina födelsedags-pengar som han har fått av farmor.

När K hade åkt med moster passade jag även på att handla lite till honom med. Så han fick nya byxor och boxer.
Han behöver verkligen det då det har försvunnit en massa kläder i flytten...

Detta blev det till K.

Nej nu ska jag bege mig upp mot stan för att spendera pengar. :D
Det känns underbart att kunna göra det. Känslan av att allt har ordnat sig är oslagbar!!

Nej nu ska jag kila men vi hörs senare!!!

Nu sitter jag i en helt tom lägenhet och lyssnar på musik. Lugnet är nästan oroväckande skönt efter denna veckan som har varit.

Idag har jag äntligen blivit klar med bokhyllorna så nu står det 4 bokhyllor i mitt lilla vardagsrum och trängs. Men det gör bara rummet mysigt...

Ikväll ska jag laga lite god mat till mig och älsklingen och sedan ska vi bara ha en trevlig kväll. Det blir kanske att spela tv-spel och bara skratta... Det känns som att det behövs en sådan kväll...

Äntligen över...

Nu har jag äntligen lämnat nycklarna till den gamla lägenheten. Han var och skulle göra en städbesiktning igår men då dög städningen inte alls så vi spenderade hela dagen med att städa den igen. Så idag gick det bättre.
Jag skulle ju även ha tömt förrådet tyckte han men det tyckte inte jag pga att de har borrat upp stora delar av källargolvet. Så det är ju avspärrat. Efter ett samtal till ABK så tog de på sig ansvaret för förrådet och tömmer det åt mig när golvet är lagat.
Så nu ska jag handla och sedan ska jag hem och äta något och sedan skruva bokhyllor. :)

Nu sitter jag och njuter av en kopp kaffe. Snart ska jag ställa mig och laga middag. Det blir en tidig middag i vanlig ordning på onsdagar. K har ju sin judo-träning ikväll så han måste ha mat i sig innan...

Han älskar verkligen att träna. Det säger till och med personalen på förskolan. Han pratar gärna och positivt om det så jag är övertygad om att det var rätt beslut att låta honom börja.
Kvällen till ära ska han få ha sin judo-dräkt för första gången med.
Jag har suttit och sytt kanten på bältet för hand idag bara så att han ska kunna använda den idag.
Visst det blev inte så snyggt men de fungerar till jag får tag på en symaskin i alla fall.

Nej nu börjar det att bli dags att fixa med maten men jag skriva kanske lite mer ikväll när vi är hemma igen.

Fy vad jag har blivit dålig på att skriva här känner jag. Jag har haft så sjukt mycket att göra att bloggen har bara försvunnit ur mitt huvud.

Nu sitter jag i mitt nya kök och försöker att få lite gjort.
Jag har blivit klar med en uppgift till skolan och tar nu en liten paus innan jag ger mig på mina andra uppgifter som jag planerar att bli klar med idag. Okej jag kanske inte blir klar med exakt alla men jag kan ju försöka i alla fall.

K sover borta som vanligt på helgen.
Fast denna helgen tror jag verkligen att han behövde det. Det blev ju inget med det förra helgen då den gick åt till att flytta...
Så nu har han verkligen gjort sig förtjänt av att komma bort lite och slippa oss...
Men han kommer hem igen i morgon som vanligt. :D

Lägenheten är fortfarande inte helt i ordning så ni får hålla er till tåls lite till innan ni får några bilder på den. Jag ska beställa hem de sista möblerna nu i veckan så när de har kommit så kan ni få bilder... Men vi har kommit i ordning så gott det går i alla fall.
Men nu väntar ju det värsta med att flytta. Att städa ur den gamla lägenheten. Men som tur är har jag i alla fall hjälp. Så jag ska ta en omgång på måndag när jag ändå är ledig. Det är lika bra att komma igång eller vad säger ni.?

Nej nu måste jag ta och fortsätta så att jag får något gjort idag...

Så då kan jag helt ärligt säga att denna månaden är helt fucked up.
Jag har betalt de allra sista räkningarna och kontot gapar tomt så när som på 30 kr..
Som tur är har jag i alla fall middagar så jag bör klara mig. Resten får väl lösa sig på något vis antar jag.
Så om någon vill mig något denna månaden så hittar ni mig hemma. Jag har ju inget annat att göra...

Det var ganska länge sedan jag skrev sist nu.
Det har inte hänt så värst mycket faktiskt.

Idag har jag hämtat nycklarna till den nya lägenheten och även planerat lite.
Jag har även passat på att boka bil och släp så att möblerna kan flyttas.
Så på lördag bär det av! Då åker möblerna in.

Sedan är det bara att städa lägenheten och rensa det som inte kommer med nu.
Men det blir ju mest papper...

Jag tror att jag kommer att trivas bra i mitt nya hem. Okej jag är övertygad om det. :)

Nu är det strax dags att hämta en liten kille och bege oss hemåt...

Men jag återkommer vid ett annat tillfälle...

Idag är det onsdag vilket innebär 2 saker.

1: Det är endast 1 veckan kvar till jag får nycklarna till den nya lägenheten.

2: K börjar träna judo idag. I alla fall hoppas jag det. De kunde inte säga om det fanns platser kvar men han skulle komma ner och träna så fick vi se. det brukar tydligen komma många på första träningen men sedan upptäcker alltid några att det inte passade dem och slutar.

Nu ska jag ta och få i mig något att äta innan det är dags att bege sig...

Nu sitter vi och väntar på att få pizzan hemlevererad. Födelsedagsbarnet ville ha det till middag så då fick det bli det. Annars har dagen varit lugn. Jag har haft lite skola och K har varit på förskolan som sagt. När jag kom för att hämta honom satt de och åt lunch. K hade fått en flagga på sin plats dagen till ära. Man kunde se att han var uppriktigt lycklig över att få ha spenderat dagen med sina vänner. Så nu ser han med glädje fram emot att flytta så han kan få ha sitt födelsedagkalas. Eller party som han säger att han ska ha...
Jag däremot ser mest fram emot att flytta över huvudtaget om jag ska vara ärlig. Bara komma ifrån den hemska lägenheten och det fruktansvärda området. Jag ser även fram emot att få åka till Ikea och köpa lite nya möbler. Det ska också bli oerhört skönt!

Nej nu ska jag försöka att koppla av lite grann...

Födelsedag! K 5 år!

Idag är jag oerhört trött. Men jag är även oerhört glad! Idag är det exakt 5 år sedan mitt liv blev komplett. Idag är det nämligen 5 år sedan min underbara son fick se världen för första gången. Den natten kommer jag aldrig att glömma. Det var då som jag förändrades för resten av mitt liv.
Sedan dess har det varit år med glädje, sorg, bus och massor av annat. Det har inte alltid varit lätt men trots det skulle jag göra lika dant om jag fick välja igen. Jag ångrar ingenting som jag har gjort när det gäller honom. I alla fall inte som frisk…
Nu blickar jag framåt mot ännu ett år av överraskningar och nya erfarenheter som mamma till en 5 årig kille.

När det gäller K så har han redan en underbar dag. I alla fall om man får tro honom. Han vaknade av att vi sjöng för honom och gav 3 paket. Sedan blev det tecknat och chokladmjölk under en filt i soffan. Nu är han på förskolan och ska bli firad där i sann montessori stil. Han har med sig en hel låda full med morots-stavar som han ska bjuda sina vänner på. Den som fyller år bjuder nämligen på sin favorit frukt/grönsak. På så sätt lär de sig om varandras favoriter. Sedan kommer personalen att berätta lite om Ks liv fram till idag.
Jag tycker att det är en bra sak att göra. Speciellt med tanke på att alla är relativt nya för varandra och på det här viset så lär de sig om varandra. Så jag ser det bara som positivt.
När jag har slutat ska jag och min syster hämta upp K och så ska vi gå till BR så att han får hämta sin födelsedagspresent från BR-klubben. Sedan ska vi handla lite och bege oss hem till morfar för att fira K ordentligt. Vi ska göra tårta och äppelmuffins. Och ikväll ska vi beställa hem pizza och se på film. Allt efter Ks önskningar… Det är ju trots allt födelsedagsbarnet som får bestämma.

Nej nu ska jag ta och göra lite nytta en stund tror jag.
Men jsg lägger in lite bilder och berättar mer om dagen ikväll...

Sedan igår har jag suttit och funderat på min sons framtid.
Det var ju möte på förskolan igår angående en eventuell skola. men just nu ser det tyvärr ganska mörkt ut är jag rädd.
Ansökningen måste vara inne senast 30/1. Så som ni förstår har de inte mycket mer tid på sig att få ordning på den. Och efter mötet igår är de inte säkra på om de kommer att skicka in den och fortsätta kämpa. Ska jag se det ur deras synvinkel så kan jag förstå dem. Det kom bara 10 föräldrar på mötet och de behöver ha i alla fall 16 barn som börjar i samband med starten.

Sedan är det även en fråga om ekonomi. De kommer att ha en ruskigt tajt ekonomi om det ens kommer att gå runt eftersom de inte ska ha någon fritids-verksamhet som drar in pengar till skolan.

Men då känner jag att vart ska han ta vägen annars då??
Jag vill så oerhört gärna att han ska fortsätta på montessori men just nu verkar det vara omöjligt.
Visst finns det en montessori-skola till i staden men de tar inte emot våra barn. De tar emot sina egna. Dvs de som har gått på deras förskola. Sedan säger de att det inte finns fler platser.

Detta lämnar mig med en rädsla för min sons utbildning och framtid. Jag anser att han ska inte bli lidande bara för att han inte passar in i det vanliga skolsystemet.
När jag säger det så menar jag att han är inte den typen som tar plats. Han är varken högljud eller bråkar. Han skulle snarare bli den som inte syns alls och som riskerar att få problem pga det.
Risken finns att han inte hade fått den hjälp som han kanske hade behövt för att klara av skolan. Risken finns med att han inte hade kunnat koncentrera sig med allt stök som det trots allt blir. Det leder ju också till att hans utbildning blir lidande i slutändan.

Det är ju det sista som jag vill. Jag vill att min son ska få en bra utbildning som ger honom chansen att lära sig allt han ska på ett sätt som fungerar för honom. Jag vet att en montessori-skola kan ge honom detta och jag vet även att den kommunala skolan antagligen inte skulle kunna det. Det är ju dels pga miljön men även antalet barn per grupp/lärare och även sättet som lärarna lär ut på.

Jag vill helt enkelt ge min son den utbildningen som jag vet att han förtjänar!!!

Idag blir ni helt bombaderade med inlägg från mig...
Men det är som sagt bara för att det snurrar så mycket i hjärnan...

Men nu tänkte jag vara så där brutalt ärlig en stund så om ni tar illa vid er så ursäkta mig i förväg... Inte för att jag ska behöva be om ursäkt men i alla fall.

Jag började ju att studera för 1 1/2 år sedan. Sedan jag började med det har jag känt mig oerhört ensam..
De som jag umgicks med och som jag kallade min vänner träffar jag så gott som aldrig.
Visst är jag kanske inte den bästa på att höra av mig alltid men jag försöker faktiskt även om det kanske inte verkar så...

Så många gånger som jag bara har velat ringa och ta en fika eller snacka skit..
Men när jag väl försöker är det som att det alltid kommer något i vägen. Detta kan vara inbillning men det känns så.

De som jag ansåg stod mig närmast umgås fortfarande bara inte med mig...
Visst lillasyster träffar jag någon gång i bland men det är väl 1 gång var 3:e månad om man bortser de 10 min vi har sett på morgonen under någr veckor i höstas.
P har jag inte sett på jag vet inte hur länge...
Men hon ska veta att hon är saknad...

Jag vill inte vara så långt borta längre... Jag vill vara nära...

Jag sitter och funderar fram och tillbaka. Jag kan inte riktigt komma fram till något direkt svar om jag ska vara ärlig.
Tankar kan vara ett stort problem när de väl börjar snurra. Vad blir rätt och vad blir fel, vad vill jag, vad måste jag mm...
Det känns som att jag inte har någon koll alls längre, men det kan lika väl bara vara inbillning från min sida med...

Men jag hoppas verkligen att det hela får en lösning snart för annars blir jag nog tokig har jag en stark känsla av... Och det har jag inte alls lust att bli.

För att tala om något annat så har jag en fantastiskt söt son!!
Han önskar sig en sak så mycket att han håller på att gå av på mitten...
Han vill ha en bebis.
Jag får höra det varje dag. Oftast flera gånger med...
Jag hatar verkligen att behöva göra honom besviken men det blir han varje gång jag svarar..
Jag försöker att lägga farm det lite fint men det hjälper ju inte så mycket.

Sanningen är den att visst skulle jag vilja ha ett barn till men jag orkar verkligen inte genomgå allt igen. Det fanns en tid då vi försökte men efter ett tag blev det för psykiskt påfrestande. Och sedan kom telefonsamtalet som förändrade en del.
Helt plötsligt fick jag inte bli gravid...
Nu måste det planeras in om jag ska bli det eftersom min medicin kan orsaka missbildningar på barnet.
Och ni vet ju alla hur lätt det är att planera in...
Speciellt om man redan tidigare har försökt i över 1 år utan resultat...

Så i dagsläget tänker jag anse mig som nöjd med K. jag har ju trots allt honom och det är verkligen inte illa det heller...

Men vi får se vad framtiden ger. Man vet ju aldrig eller vad säger ni??

Nu sitter jag i skolan och försöker att fördriva tiden till jag börjar igen kl. 12:40. Hittills har jag gjort klart min uppgift i engelska så nu har jag inget mer att göra.
Jo jag har varit en snabb sväng på stan och köpt nya block till skolan. Det behövdes verkligen.

Jag sitter även och letar efter lite möbler till lägenheten. Det finns ju en del som jag har tänkt köpa och som vi behöver... Men än så länge verkar det som att det går åt skogen. Jag har hört av mig om 2 sängstommar och den första var såld och det verkar även denna vara sa han men han skulle höra av sig när han visste...
Detta börjar bli riktigt frustrerande ska jag tala om. Men jag hittar nog möbler så småningom skulle jag tro.
Men det hade ju varit smidigt om jag lyckades att hitta dem på blocket. Det hade sparat mig en hel del pengar... Men men hittar jag inte dem där så får jag väl bara lägga ut lite mer och köpa dem nya... Det är ju inte mycket att göra något åt...

Jag kan inte säga hur skönt det är att snart bo inne i stan. Då kan jag ju vara hemma och göra lite nytta när jag har sådana dagar som denna i stället för att bara försöka att fördriva tiden. Det känns ganska meningslöst att sitta så här men jag har ju inte så mycket val just nu...

Funderar...

Jag sitter och funderar på vad jag ska köpa till K i födelsedagspresent.
Jag funderar på att köpa nya målar-saker till honom då jag vet att det är något som han verkligen gillar.
Jag är sugen på att köpa lite färger, penslar, papper och ett eget staffli...
Det hade varit härligt att kunna måla med honom.

Jag tror att det kommer att bli vad jag köper till honom när han fyller år..

Svar på gårdagen...

Jag fick en kommentar om inlägget igår och tänkte svara på det...
Jag vet inte exakt vad K väger eller hur lång han är. Det är strax dags för 5 års kontroll...

Jag skulle satsa på att han är strax under 100cm och sist jag vägde honom vägde han 14 kg.

Så fort han strular med maten så sjunker han snabbt i vikt med allt mellan 300g - 1,5kg som mest... Sedan tar det många månader för honom att gå upp det igen...

Så har han haft det sedan han var ca 1 1/2 år....
Då tog det honom närmre 6 månader att gå upp 300g.

När han fyllde 4 år var han 98,5 cm och vägde 13,5kg...
Så som ni märker är det inte mycket den lilla killen växer...

Men han är lika underbar i alla fall!!!!
Tro aldrig att jag tycker något annat.
Han är perfekt som han är. Det är bara det att han själv har börjat märka att han är mycket kortare än de andra på förskolan och har påpekat det...

Hur långa är och hur mycket väger era barn?? (nyfiken i en strut är jag om er alla)

Mat...

Idag har jag fått kritik för att jag lagar mat lite annorlunda till mig än till pojkarna.

Ibland handlar det om att jag äter tex stekt potatis till min mat medan pojkarna äter pommes. Ibland kan det vara att K får pasta och köttfärssås i stället för pasta-gratäng.

I det stora hela är det för att jag inte är så förtjust i pommes som de är och jag vill inte göra dem lidande för det.
När det gäller K så har han ju stora problem med sin vikt och med att få i sig mat. Så om jag lägger upp lite pasta och köttfärssås innan jag gör en pasta-gratäng av det spelar inte så stor roll. Det är exakt samma rätt i det stora hela ju.

Det viktiga för mig är att K får i sig mat så att han kan växa och kan lägga på sig.
Hans problem bottnar inte i att han är kräsen och inte äter olika saker utan mängden mat som han får i sig. Han äter egentligen det mesta men inte mycket av det. Om jag skulle uppskatta mängden mat som han äter under en måltid skulle jag gissa på att han äter som en 1-åring. När han går det är det en bra måltid.

Frukost hemma kan se ut så här om jag har tur: 1 macka och 1 glas mjölk.
Har jag otur ser det ut såhär: 3 bett macka och 1 glas mjölk.

Så kan det hålla på under en hel dag.
Men jag vet i alla fall att han äter okej på förskolan så han får i alla fall i sig en del mat och det är jag glad över.
Jag är även glad över att han älskar frukt och en hel del grönsaker. Så det får han så mycket han vill av, men man lägger inte på sig av att leva på det. I alla fall inte så som han vill äta dem.

Detta är en evig kamp som jag kommer att få fortsätta att kämpa med...

Vinterkänsla

Igår fick man nästan lite vinterkänsla. Det snöade nämligen för första gången i år. Men som vanligt stannade det inte kvar. Visst det lade sig lite men är borta igen. Men jag trodde nästan inte mina ögon när jag tittade ut genom fönstret och såg att det var två barn ute och gjorde en snögubbe. Men strax innan den var klar tog de i sönder den...

Klockan är ännu ganska ung men jag har redan hunnit med att städa lite och även plocka ihop panten... Nu sitter jag med morgonkaffet och ser på Disneys Alice i underlandet med K. Det är ju vår sista lediga dag idag så vi passar på att njuta lite.
Imon börjar skolan igen och K ska till förskolan. Det ska faktiskt bli skönt med vanlig vardag igen. Det tycker K med. Han till och med drömde om förskolan i natt säger han.
Imon är det även dags för skade besiktning av lägenheten. Förhoppningsvis kommer han medan jag är i skolan så jag slipper vara med.
Sedan är det ju även dags för ljuspartyt imon. Jag hoppas verkligen att folket kommer och att de får en trevlig kväll. Jag tänkte bjuda på äppelkaka med vaniljsås och kaffe/te. Jag hoppas att det blir uppskattat.
Nej nu ska jag njuta lite till...

Jag sitter på bussen och tittar ut på världen. I öronen har jag min ständiga följeslagare musiken. Vart skulle jag vara utan den?
Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Den har alltid funnits där. När livet har varit underbart, svårt, jobbigt... Oavsett vad så har den funnits där som en hjälp. Utan den tror jag att jag hade gått under för länge sedan...

Idag har jag visat lägenheten igen. Fast idag verkade det som att de som tittade på den faktiskt var intresserade. Så har jag tur så slipper jag att göra det igen.
Nu tänker jag lägga tiden på att packa och städa...
Inte så värst roligt men det måste göras tyvärr...

Annars händer det inte så himla mycket. Skolan börjar i veckan och sedan är det ju ljuspartyt. Utöver det så händer det verkligen ingenting...

Nu har jag precis beställt hem lite ljus till den nya lägenheten.
Jag har beställt hem doftljus från Yankee Candle. Det är underbara ljus som doftar ljuvligt!
Visst de kostar en del men det är de verkligen värda då de brinner länge.



Jag har även beställt hem saker till Ks 5 års kalas. Det blir dock inte av för än efter att flyttlasset har gått.
Men det lär gå ganska tidigt nästa månad... I alla fall om jag får bestämma.

Nu ska jag ta mig ut i köket och slänga in en pizza i ugnen...

Jag packade ner julen i en flyttlåda här om dagen så jag tyckte att det var dags att göra det samma med bloggen...

Julen är över för denna gången och återkommer nästa vinter...

Nu har jag precis ätit en pizza. En sådan som man slänger in i ugnen. Men den blev inte uppäten för den var grymt äcklig!
Det lät gott men det visade sig att såsen innehöll fänkål, koriander och stjärnanis.. Det har ingenting i en pizzasås att göra enligt mig..

Så här sitter jag och är fortfarande lika hungrig så det får väl bli ett paket nudlar...

Nu tycker jag att jag har varit duktig. Jag har både packat ytterligare 2 lådor samt varit och slängt 2 kundvagnar med skit...

Jag skulle låna en kärra men det var en kille som hann precis före mig så det sket sig. Så jag fick se dum ut med kundvagnarna men sakerna kom i alla fall från punkt A till punkt B och det är huvudsaken...

Här om dagen lade jag ut ett evenemang på FB. Jag ska vara värd för ett ljusparty den 11/1 nämligen. Kanske inte den bästa tidpunkten egentligen men jag kan behöva tänka på något annat än flytten ett tag.
Så jag hoppas på många gäster och många goda skratt..
Så alla ni som vill är välkomna till mig då...
Hör av er bara så får ni tiden...

Nej nu ska jag ta och koppla av lite innan jag startar med middagen...

Snacka om skit väder! Och jag måste ut i det. Känns inget vidare om jag ska vara ärlig. Men men måste man så måste man...
Vi hörs när jag har kommit hem och har torkat...

Idag har jag börjat att packa ihop mitt hem inför flytten. Det är mindre än 1 månad kvar till vi får nyckeln så jag kände att det var dags att börja. Speciellt med tanke på att skolan börjar nästa vecka vilket gör att jag inte har lika mycket tid över.
Imon ska jag till skolan och hämta mitt intagningsbesked och sedan in och beställa renovering av Ks nya rum. Han har äntligen bestämt vilken färg han vill ha. Sedan blir det att åka runt och jaga fatt på fler lådor...
Nej nu ska jag fortsätta att se på film

Jag börjar att känna mig smått panik-slagen.
Jag får nycklarna till den nya lägenheten om mindre än 1 månad men har inte ens några flytt-lådor...
Så nu tänker jag stoppa huvudet i duschen för att sedn bege mig till Netto för att se om jag kan få tag på några lådor. Det hade varit skönt att komma igång....

Flickan tittar ut genom fönstret och drömmer.
Hon drömmer om en tid som är förbi. Om en tid då allt var annorlunda.
Då allt var lättare. Då allt var bra.
En tår faller längst hennes kind.
Hon saknar honom.
Han som gled ur hennes famn.
Hon undrar var han finns idag.
Hon undrar om han minns.
Hon undrar vad de hade,
hur det försvann,
vad det kunde ha blivit.
Hon plågar sig själv med sina tankar.
med sina drömmar.
Drömmar om ett annat liv...

Jag sitter och surfar och i soffan sitter min underbara son och spelar DS. I köket sitter min älskade och gör skolarbete..
Hela familjen är samlad även om vi gör helt olika saker. men bara att vara under samma tak är underbart. Vi har inte så mycket tid tillsammans normalt sett så jag njuter av det.
Nästa vecka börjar skolan igen... Och om jag ska vara ärlig så ska det bli skönt att få en vanlig vardag igen. Även om jag älskar att vara hemma och njuta av min familj så tycker jag att det är skönt att ha något att göra på dagarna...

Om en stund ska jag hoppa in i duschen. Sedan ska jag ringa min far och be honom följa med mig till Netto och se om jag kan fixa lite bananlådor. på så sätt har jag lite hjälp med att få hem dem...

Jag är precis som de flesta tjejer.
Jag drömmer och fantiserar den perfekta dagen. Dagen då den jag älskar blir min för alltid.
Jag fantiserar om den perfekta klänningen och om ringen som jag sedan kommer att bära som ett tecken på min kärlek till honom.
Den första dansen tillsammans som man och fru inför våra nära och kära.
Jag drömmer om att få se min son klädd i de allra finaste kläderna.

Ja jag är som de flesta andra när allt kommer omkring...