Vet ni vad något av det värsta är?
Det är tystnaden som uppstår när man inte vet vad man ska säga. När man vet att något är fel men man inte vet hur man skall bete sig eller vad man ska göra. När man tar ett steg tillbaka i stället för att finnas där. När man inbillar sig att det är det bästa för stunden. Men sanningen är att det bästa är att stanna. Att bara vara där...

I sådana stunden kan ensamheten kännas oerhört påtaglig. Det är i dessa lägen som tankarna far på tok för mycket och försätter hjärnan i frispel.
Det är som att man befinner sig i en bubbla. Man bara finns där men ändå inte.

Har man tur så upptäcker någon att man är fast i bubblan och man kan ta sig loss.
Om inte så faller mna längre och längre ned till man försvinner...

Ibland känns det som att man som förälder skall ha så mycket energi och tid så att det skulle kunna räcka till flertalet personer till.

Detta blir extra tydligt när saker inte går som de ska. Nu trodde ju jag att vi var en god bit på vägen med K och hans mage samt tröttheten, men då visar det sig att jag hade fel. Så nu ska man ha både tid och energi till att ställa till ett väldans liv. Man ska ringa hit och dit och försöka att få tag på flertalet personer vilket inte alltid är så enkelt.
Sådana stunder känns det som att dygnet borde ha minst 30 tim och andra skulle jobba minst 20 timmar medan en annan inte skulle jobba alls. Då kanske man hade hunnit med allt. Fast det är inte säkert men oddsen hade i varje fall varit betydligt större.
Det är ett jäkla merjobb som man får så fort man har ett barn som inte mår helt bra på ett eller annat vis.

Jag tyckte att det tog mycket energi tidigare men det var ingenting jämfört med de senaste veckorna. Han har hunnit med 2 läkarbesök, 2 omgångar blodprover på ca 2,5 veckor. Ovan på det har jag fått ringa en massa samtal, ha samtal med olika personer öga mot öga och försöka att hinna med alla dessa besök och provtagningar mellan mina jobbpass... Det är inte konstigt att man är helt slut framåt eftremiddagen...

Nej nu ska jag lägga ned detta för idag och försöka att samla energi till att ta tag i det igen i morgon...