Ibland känner jag mig extremt gnällig. Tyvärr är jag i en sådan period just nu.
K är inne i ett skog och mår dåligt mer än vad han mår bra. Detta resulterar i att vi båda får ruskigt lite sömn och energin är därför i botten.
Perioder som denna önskar jag att jag kunde vara hemma mer medborgare, men tyvärr måste jag jobba och han måste försöka att vara i skolan.
Jag önskar att jag bara kunde säga till honom att sova vidare de dagar då det är som värst, men han hade hamnat så långt bak i skolan och jag hade nog inte varit särskilt omtyckt varken på skolan eller jobbet. Visst jobbet betyder inte ens något om jag var tvungen att välja. Detta trotts att jag älskar mitt jobb, men jag älskar K mer!
Jag förstår inte vart föräldrar till svårt sjuka barn hittar energin och orken. Jag går på sparlåga med en rejäl dos av huvudvärk som följd av den senaste tiden. Det känns som att jag skulle behöva minst 1 veckas semester bara för att sova ikapp och få tillbaka lite energi.
Nåja jag får ta det om 3 veckor.
Nej nu ska jag försöka att vila liten det är dags att hämta K och göra läxan samt ladda inför kvällens händelser
