Nu börjar jag att tröttna på alla dessa "problem" som K ständigt möter. Det får aldrig ett slut känns det som.
Idag köpte jag en glass till honom då jag behövde växel. Så klart hade han fullt av choklad runt munnen som barn brukar få. Jag fick snällt tvätta bort det då han inte kunde se vart det var, detta slutade med att han hade ett fint nässelutslag på ena sidan av munnen.
Jag är så oerhört trött på att behöva se honom lida så här. Det är inte rätt!
Så i morgon är det jag som ringer till sjukhuset och gör vad jag kan för att skynda på dem. Ks läkare skulle skicka en remiss till hudkliniken på sjukhuset för vidare utredning och tester. Detta behöver bli gjort så fort som möjligt. Jag har ju fått order av Ks läkare att inte smörja honom till vi här varit på sjukhuset då han får utslag av solkräm med.
Han måste få hjälp med detta då de mediciner han här idag inte hjälper så bra som man skulle önska.
Även om man inte kan göra så mycket så hade varit bra att veta exakt vad det är som felar min skatt.

Nu ska jag ta lite vin men jag skriver mer i morgon så att ni vet vad som händer..

Jag har under de senaste åren känt mig säker på vad jag vill göra med mitt liv och vad jag vill jobba med. Men den senaste tiden har jag börjat tänka om. Nu känner jag att jag inte alls är säker på att vården är det som jag vill jobba med resten av min yrkesverksamma liv.

Så nu står jag och velat. Det känns som som att jag står helt still inom vården och att jag inte kommer någon vart alls. Jag har utbildningen och vet med vad inom vården som jag vill jobba med men jag kommer ingen vart... Det känns som att ingen är villig att satsa på mig utan jag får bara negativa besked varje gång jag söker job. Och tro mig jag har sökt över 50 jobb och det enda som har lett någonstans är inom äldrevården över sommaren. Sedan är jag inte aktuell längre. Så har det varit i några år nu...

Så nu har jag börjat att fundera på att byta bana helt.
Jag vet ju att jag vill jobba med barn och det har jag velat göra länge. Redan på gymnasiet ville jag bli lärare. Då i idrott...
Nu funderar jag på att läsa till lärare inom de första åren i grundskolan..
Håg känner att det skulle passa mig. Jag vill hjälpa barnen som är i början av sin utbildning. Jag vill fånga upp dem medan lusten fortfarande finns. Men även fånga och hjälpa de som har det svårt. Jag vill att de ska lyckas och tycka att det är kul att lära sig. Så de inte försvinner i mängden och sedan hatar skolan...

Så nu har jag lite att tänka på helt enkelt...

Här om dagen sken äntligen solen och sommaren verkade vara på väg. Detta gjorde att jag fick möjligheten att prova solkrämen på K.
Detta slutade med att det som var så lovande blev en mardröm för honom, precis som alla andra krämer som vi här provat.
Så gott som hela ryggen var röd, varm och kliade en massa. Jag kände mig hemsk som utsatte honom för detta. Men jag var ju tvungen att göra det för att få  veta om han klarade den utan sin medicin. Det var väldigt tydligt att han inte gjorde det.
Men det hade tydligen gått betydligt bättre på förskolan senare på dagen när han hade tagit medicin innan.
Det gick även bättre nästa morgonen när jag gav honom medicin först. Visst han blev lite rödflammig på ryggen men det var ingenting jämfört med dagen innan. Dessutom kliade det inte så han.

När vi möter hinder som detta blir jag ännu stoltare över honom då han återigen inte så ett pip om att det kliade men det syntes på hans ansikte.
Han är verkligen min kämpe denne pojke...

Nej nu ska jag njuta av en god middag och ett glas vin med min fantastiska familj.