Igår unnade vi oss en familjedag. Vi lade alla måsten åt sidan för en stund och tog en sväng på stan och bara njöt av vädret och tiden med varandra. Sedan blev det även en sväng till lekplatsen för en massa bus.
Det var en välbehövlig paus från den annars så stressiga vardagen.
Men idag är ordningen återställd och jag sitter som vanligt i skolan...
Ikväll ska jag försöka att få lite skolarbete gjort och baka lite då jag får gäster i morgon...

Idag är det en vacker dag och värmen är mer än välkommen. Det är strax dags för ännu en kopp kaffe innan det är dags för mig och K att ta en långpromenad. K är bjuden hem till en vän från förskolan så idag ska det lekas. Och med tanken på det fina vädret så hoppas jag att de passar på att vara ute i trädgården med.

Nej nu ska jag ta lite kaffe men bi hörs senare...

Dålig period

Just nu är jag inne i en väldigt negativ period. Jag känner inte för något allra minst för skola och jobb. Då menar jag inte att jag inte trivs på dem utan bara att jag har lite svårt att hitta motivationen just nu.
Sedan känner jag mig allmänt avundsjuk och bitter på folk runt omkring mig. Det känns som att de får alla de saker som jag vill ha och att jag står och stampar på samma ställe hela tiden..
Jag hoppas bara att folk inte tar det personligt och blir arga eller besvikna för det är verkligen inte min mening.
Just nu hoppas jag bara att detta släpper snart så att jag kan få känna nig som mig själv ett tag...

Idag passar jag på att ta det lugnt och ladda upp inför jobbet. Jag ska jobba i morgon mellan 13-21 och på lördag mellan 07-16:30. Jag får se på det som att det är bra pengar. Och ju mer jag jobbar nu desto bättre förberedd är jag när mitt schema börjar om ett par veckor...

Om man bortser från det så blir det en ganska lugn helg det som blir kvar av den i alla fall.
Jag och K ska hem till en av hans vänner från förskolan på söndag. Det blir första gången som han kommer hem till honom.
Så ni kan nog ana att han ser fram emot det riktigt mycket...

Nej nu ska jag ta och se vad K hittar på...

Egentid är verkligen underskattat...
Om man bortser från när jag är i skolan eller på jobbet så är jag ensam i ca 2 i veckan. De timmarna är förlagda på onsdagar då D tar med sig K och går till Ks judoträning..
Då gäller det att passa på att göra saker som att sitta i soffan med datorn i knät framför ett halvbra tv-program med godis-skålen vid sidan om sig. Det är precis vad jag gör just nu. Jag ska dock bege mig ut i köket snart och påbörja middagen så att den är klar när de kommer hem.
Det är under dessa timmarna som man passar på att njuta av lugnet och tystnaden. Det tillhör som sagt inte vardagen direkt om man säger så...

Nej nu ska jag titta lite mer efter nya kläder...

Dagen avklarad...

Kaffet är på g i köket och jag försöker att koppla av efter dagens nationella prov i engelska.
Hörförståelse och läsförståelse stod på schemat för dagen.
Redan efter hörförståelsen var jag slut i huvudet och det värkte...
När jag ska ta mig genom något sådant måste jag använda mig av mina läsglasögon för att kunna läsa allt ordentligt. Problemet är bara att jag blir så trött i huvudet av dem då jag inte kan läsa lika fort med dem. Men samtidigt behöver jag dem för att se texten tydligare. Så det är lite som att välja mellan pest eller kolera...
Detta gör att jag anstränger ögonen enormt mycket och får efter ett tag huvudvärk. Detta får jag även med de vanliga glasögonen så det spelar ju ingen roll...

Efter lite kaffe och ett äpple var det dags för läsförståelsen och jag hade som sagt redan ont i huvudet... Men som tur är ställde alla upp och gjorde allt för att jag skulle kunna genomföra det. Så min lärare och jag satte oss på kuratorn kontor medan hon lekte prov-vakt i klassrummet...
Min lärare läste allt för mig. All text som fanns läste han för mig så att jag skulle kunna ta mig genom det. Detta resulterade i att jag var klar med provet redan efter 50 minuter. Det var endast 1/3 av den tid som jag behövde för att ta mig genom det på egen hand när vi övade på ett gammalt prov för ett tag sedan...
Ett stort plus var att jag fortfarande kände mig levande när jag var klar vilket jag verkligen inte gjorde sist.
Sist fick jag gå hem och lägga mig och vila i ett mörkt rum när jag var klar och nu kunde jag sitta och prata med sambon i köket-. Det säger allt tycker jag...

Sedan var det även ganska kul att rektorn bytte av kuratorn som prov-vakt efter ett tag och satt där när jag kom tillbaka.. Det var lite underhållande faktiskt... jag menar något ska väl även de göra eller... ;)

Ibland förvånas jag över min son. Han har ett sömnbehov som inte är av denna värld. Igår kom han hem från förskolan vid halv 5 och gick nästan direkt in till sin säng och somnade. Okej jag visste att han var trött men inte att han var så trött...
Sedan sov han så gott som hela kvällen. Han var uppe i ca 1 timme och drack lite och kramades men sedan somnade han igen och sov hela natten.
Trots alla dessa timmars sömn så var det lika svårt som vanligt att få upp honom nu när det var dags.
Detta sömnbehov är för mig en gåta.. Jag får verkligen inte grepp om det...
Det finns inte heller något som jag kan göra för att hindra honom från att somna. Jag har provat allt. Det slutar bara med att han skriker som en idiot och går och lägger sig i ett annat rum. Om inte det gör att vi låter honom vara så somnar han rätt upp och ner. I det läget spelar det ingen roll vad jag gör han sover vidare i alla fall

Nu ska K strax äta lite och sedan ska vi hem. Jag hade tänkt göra som de flesta andra i den här staden och se på SM-finalen i handboll ikväll men vi får se hur det blir med det. Det beror på när vi kommer hem...

Jag har bestämt mig för att ta tag i mig själv och det börjar med maten... Jag måste skärpa mig när det gäller vad jag äter... Så nu har jag varit duktig och ätit lunch vilket jag verkligen inte gör varje dag...
Det blev kyckling, tzatziki och lite sallad. Fast det var inte mycket av salladen son jag fick behålla då en liten kille var väldigt snabbt framme vid min tallrik och åt upp den...

Med en mocca i handen stiger jag på bussen som ska ta mig till den som saknas. Tystnaden ska bytas mot stoj och skratt när allt blir som det ska. Idag ska det kramas och mysas för att ta igen förlorad tid. Sedan tänker jag somna tätt intill honom och bara ligga där och lukta på honom och bara hålla om honom.
Dom jag har saknat min underbara lilla pojke...

Fredagsnöje

Nu sitter jag och kopplar av lite i soffan. I källaren rullar tvättmaskinerna för fullt och utanför fönstret går världen vidare som vanligt...

I mitt huvud är det dock kaos som vanligt. Tankarna avlöser varandra och jag får ingen riktig ordning på det. Men förhoppningsvis blir det i alla fall lite lättare nästa vecka. Fram till dess får jag försöka att ta det dag för dag och blicka framåt...

Nej nu ska jag ta lite mer kaffe innan det är dags att bege sig ner till tvätten igen.

Nu sitter jag i skolan med en kopp kaffe innan jag börjar. Det ger mig en stund att sitta och fundera på saker.

Just nu rör tankarna sig mest runt nästa veckas läkarbesök med K. Det är åter dags att träffa en ny läkare och berätta historien om honom och hans andning, något som jag har gjort så många gånger förr...
Det var en enda lång rad motgångar när hans problem började. Det tog mig 4 månader att få någon att lyssna på vad jag sa och inte gå helt på hur han lät just då när läkaren träffade honom. Han fick en hel uppsjö av olika hostmediciner varav Ingen hjälpte ett enda dugg..
När han sedan väl får komma till barnmottagningen och får rätt behandling så träffar han en läkare som inte var mycket bättre. Han fick medicin och hon sa att om det var något eller jag ville att han skulle komma på kontroll fick jag höra av mig. Saken är den att barn med astma skall kallas på kontroll med ca 4-6 månaders mellanrum...

Och nu skall jag alltså börja om igen. Ni kan nog tänka er vad jag känner och tänker inför det. Men det handla om mitt barn och han är värd allt...