Usch det känns tufft just nu.
K vill ju inte till förskolan och jag klandrar honom inte, men jag har ju inget val än att lämna honom där.
Gissa om jag känner mig som the bad guy...

Detta suger verkligen!

Nej nu ska jag röra mig till klassrummet.

Nu sitter jag och försöker att få min dator att göra som jag vill så att jag kan få lite skolarbete gjort. Men som vanligt är det oerhört segt...

Det är ganska segt i mitt huvud över lag just nu. Jag har så mycket att tänka på att skolan hamnar i skymundan. Visst det är kanske inte så konstigt men det är definitivt inte bra. Jag har inte råd att hamna efter denna terminen och så klart så gör jag det ganska fort pga allt som händer i mitt privatliv just nu....

Dels är det allt med K, men även med farmor. Hon är dålig och är fortfarande kvar på sjukhuset.
Hon åkte in för någon vecka sedan med en urinvägsinfektion och en blodförgiftning. Då kom hon hem efter ca 5 dagar. Men det varade bara i 2 dagar innan läkarna ringde och sa att hon var tvungen att komma tillbaka då proverna var dåliga. Sedan har hon varit kvar där sedan dess. Hon skulle ha kommit hem i fredags men då hade hon blivit sämre igen och fick inte komma hem...
Så nu är frågan när hon får komma hem och om hon får komma hem.
Läkaren hade sagt till min faster att hon inte kunde ge några garantier för att hon återhämtar sig och tar sig genom detta.


Det känns som att allt kommer på en gång just nu. jag vet inte hur mycket mer av detta jag klarar av att hantera om jag skall vara ärlig.
Det fungerar inte att balansera allt och jag känner att jag sakta men säkert håller på att förlora förståndet...

Nej nu ska jag försöka att få lite vettigt gjort...

Nu är jag trött på att vara den lugna och förstående föräldern som litar på att de som tar hand om mitt barn vet vad de gör.

Att de aldrig ser honom ledsen är bara skit snack rent ut sagt!
Jag kunde själv se hur ledsen han var när fröken talade med honom idag och om hon inte såg det så vet jag inte vad hon har där att göra. Om hon inte kan se på min son när han är ledsen efter nästan 2 år så undrar jag vad hon har gjort under hela denna tiden...
De bör känna honom så pass väl nu att de vet hur han beter sig i olika situationer anser jag.

Och att sedan lägga ansvaret på honom tycker jag är åt skogen. Att säga att det är hans ansvar att se till att personalen får veta vad som har hänt med en gång är att försöka att hålla sin egen rygg fri och inget annat. Jo visst skall han säga till men de vet samtidigt hur han är som person och vilket lågt självförtroende som han hade redan när han började där. Dessutom skall de ha koll på barnen och de vet mycket väl hur K känner sig där. Varför inte försöka att ge honom lite mer uppmärksamhet då och försöka att få upp hans självförtroende i stället för att bara lägga över allt ansvar på honom.
Att sedan stå och säga att de inte kan hjälpa honom att reda ut det för att det har hunnit gå 2 dagar köper jag inte. Vad sänder detta för signaler till honom? Jo att om jag inte har berättat med en gång så spelar det ingen roll om jag säger det för de hjälper mig ändå inte.. Hur kan det vara bra för honom och hans självförtroende??

K har alltid hållit saker inom sig precis som hans pappa. Det är så han är som person och bara för det så blir han lidande. Bara för att han inte skriker eller gråter så får han inte den hjälp som han förtjänar.
Han tar in saker som görs och sägs och sedan sorterar han dem under dagen och så kommer det fram under kvällen. Så har det alltid varit och kommer nog att förbli.
sedan vill han inte göra så att någon får problem. Han är så snäll att även om någon har varit elak så vill han inte ställa till med problem för det barnet.

Sedan kan det ju även vara så att eftersom det inte har hjälp att säga till så kan han ju känna att det inte tjänar något till för det fungerade ju ändå inte...

I fredags blev min APL-plats klar.
Jag skall spendera sex veckor på avdelning 123 på sjukhuset.
Avdelning 123 är hematologen och har hand om olika blodsjukdomar.
Det kommer att bli både spännande och oerhört lärorikt..

Men jag skall erkänna att jag är nervös redan nu. Detta trots att vi inte skall börja förrän v.8...

För att tala om något annat så var vardagen tillbaka med besked idag...
Efter en underbar dag igår så var K riktigt ledsen när vi gick hemifrån. Han ville inte alls gå till förskolan utan ville bara vara hemma med mamma och pappa. Tårarna föll längst hans kinder. Det gjorde riktigt ont i mig att  fortsätta promenaden. Jag försökte att locka honom med att jag kunde hämta ett gosedjur men det ville han inte. Han ville bara vara hemma med mamma och pappa.
Men tyvärr hade jag ju inget annat val än att lämna honom på förskolan. Jag var ju tvungen att gå till skolan...
Nåja det ordnar väl sig.. Han ska ju trots allt bli firad på förskolan så förhoppningsvis är han lite gladare när pappa hämtar honom...

Nej nu skall jag vara lite social med Annan innan vi skall bege oss...

Jag älskar verkligen att sitta i telefonkö.. Det är så oerhört drygt och irriterande. Jag har verkligen inte tid med det just nu. Jag har massor att göra och sitter fast i en kö...
Man kan verkligen bli tokig för mindre känner jag.
Men det är bara att stå ut och inte skrika på dem när man väl kommer fram...

Idag har jag varit och beställt tårta till Ks födelsedag på söndag. Jag tror att den kommer att bli bra.
Han får en tårta med moshi monsters precis som han önskade.

Men nu måste jag se till att få lite skolarbete gjort så vi får höras senare!

Just nu känns det som att allt går emot mig. Jag orkar inte mycket mer känner jag. Det känns som att allt jag gör är förgäves. Jag kämpar och kämpar men inget händer. Det har nu gått så pass långt att jag känner att min gräns är nådd för ett tag sedan. Jag har ont i magen och mår illa av allt. Jag vill bara lägga mig ner och sova i si sådär 15 år som det känns just nu. Bara stänga in mig och glömma att det finns en värld över huvud taget...

Snälla låt det ha ett slut någon gång

Vad skulle man göra utan musik?
Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade min musik...
Jag vet att oavsett hur jag mår eller vad som har hänt så finns den där.
Den ger tröst, glädje, sällskap och låter dig vara precis som du vill.
Det finns musik för alla tillfällen. Det spelar ingen roll om man är ledsen, arg, lycklig eller bara vill koppla av.

Det finns verkligen inget som har en sådan inverkan på mig...

Nu sitter jag och försöker att få lite skolarbete gjort. Det går förvånansvärt bra skall jag erkänna....

Jag har kommit halvvägs i alla fall.

Det är lika bra att erkänna att allt går bara man har bra musik i öronen och en kopp kaffe bredvid sig.

Det är ungefär så här som min dag kommer att se ut. Skolarbete, diska, tvätta... Inte det roligaste men det måste ju göras tyvärr...

Om en vecka fyller min lilla kille 6 år. Han är inte liten längre utan börjar bli stor.

Detta kommer att bli ett händelserikt år känner jag på mig. 

K skall börja skolan vilket jag redan är nervös över.

Jag skall antingen börja på nya studier eller ge mig ut i arbetslivet igen. Förhoppnings vis på nya platser i så fall.

Sedan har vi lite andra planer med men det tänker jag inte avslöja nu. Jag återkommer när det är dags i fall det blir av.

Jag har nu sökt tre vikariat inför sommaren. Dessa är belagda på CSK, Universitetssjukhuset i Lund samt på sjukhuset i Hässleholm. 

Både på CSK och i Lund har jag sökt som barnsköterska medan jag sökte som USK i Hässleholm.

Jag kommer ju att kunna jobba som båda i sommar efter att Akutsjukvårds kursen är klar.

Så håll tummarna för mig.

Klockan är inte mer än 8:30 och vi är uppe, har ätit frukost och är klädda. Snart är det dags att bege sig till årets första gympa pass. Det ska bli riktigt skönt att komma igång igen.
Jag vet att K har längtat.

På tal om K så verkar det som att han hade en bra dag på förskolan igår. Det var ingen som hade varit elak vilket var väldigt skönt att höra...

Nej nu ska jag packa det sista innan det är dags att bege sig.

Fredag kväll och K ligger i fåtöljen och sover.
Jag och D ser på tv och kopplar av efter en intensiv vecka.
Skolan har startat igen och jag känner att det kommer att bli en tuff men givande termin för min del.
Jag läser bara 4 ämnen men det är 4 tunga ämnen...
Klarar jag detta så klarar jag allt känns det som.

Nej nu ska jag ta lite dricka...

Vi hörs i morgon!!

Jag sliter snart mitt hår!!

Jag sliter snart mitt hår!

Redan när jag hämtade K igår så märkte jag att något var fel Jag frågade honom om något hade hänt under dagen,men han sa att han inte ville prata om det.
Senare under kvällen lyckades jag övertala honom att berätta vad som var fel.
Mycket riktigt så hade det hänt något på förskolan.
Då hade en pojke slagit honom i magen. Det var ingen vuxen som hade sett det men jag har fått veta att andra barn såg det.
K som inte gör en fluga för när sa så klart ingenting heller.
Han säger att pojken är inte elak innerst inne för han säger förlåt efteråt.
Då försökte jag att förklara att det spelar ingen roll om han säger förlåt efteråt han får inte göra så från första början. Jag tjatar på K att han ska säga ifrån till de som är elaka mot honom. Jag har sagt att han skall skrika rakt ut så att någon vuxen märker att något har hänt. Inte bara vara tyst. Att han skall säga ifrån att det gör ont och att han inte vill.
Det har gått så pass långt att jag har sagt att han får faktiskt slå tillbaka.

Nu menar jag inte att jag menar att han skall börja slåss, absolut inte!!
Jag menar bara på att det verkar inte spela någon roll vad jag gör, den här pojken verkar inte förstå att man inte får hålla på som han gör. Dessutom måste K få försvara sig eller hur?
Visst ska han försöka att undvika att ta till fysiskt våld,men om det inte finns något annat alternativ så har han nu min tillåtelse.
Han skall inte behöva stå ut med detta! Han ska kunna vara på förskolan och känna sig trygg och glad.
Han skall inte behöva vara rädd för att någon skall vara elak mot honom.

Nu är jag riktigt trött på det här...

Idag var Ks första dag tillbaka på förskolan...
Det var inte helt enkelt att få med sig honom i morse. Det var tufft bara att få upp honom ur sängen och promenaden till förskolan tog över 30 min.
Jag hade tur och kom ifrån tidigt idag så att han fick komma hem redan vid kl. 13 vilket kändes väldigt skönt.  Han hade haft det helt okej idag sa han. Det var som tur var ingen som hade varit elak mot honom. Jag passade även på att ta ett samtal med personalen om hur K känner och tänker. Hon blev helt tårögd när jag berättade om att han tror att ingen vill komma på kalas hos honom.
Men jag hoppas att det kan bli bättre för honom under den sista tiden som han har kvar där.

När det gäller skola till honom så jobbar jag på med att hitta någon som passar honom. Jag tog även upp det med hans fröken och hon tyckte som jag att han behöver en mindre skola för att inte försvinna i mängden. Så jag skall fortsätta att jaga rektorn på Antonskolan för att få veta mer.

Nej nu ska jag krypa ner i soffan med en kopp kaffe och se på Vem vet mest med min familj...

Sitter nu i soffan med K bredvid och försöker koppla av lite. Vi har varit på museet, röda korset och på förskolan och fyllt i schemat för den kommande terminen..

Till följd av detta sitter jag nu i soffan med onda fötter, ond rygg och ont i huvudet.
På tal om huvudet så ska jag till optikern på torsdag. Det ska bli skönt att få ordning på glasögonen ( alla 3 paren). Jag är trött på att ständigt ha ont i huvudet och inte kunna koncentrera mig.

Nej nu ska jag förbereda inför middagen

Nu sitter jag och varvar skolarbete med att fösöka planera Ks födelsedag.
Han vill ju inte ha något kalas men jag vill ju trots detta göra det till en underbar dag för honom. Det är ju inte varje dag som man fyller 6 år.
Jag har bestämt mig för att jag skall beställa hem  en tårta till honom. Han älskar ju de monster som jag har nämnt tidigare så jag ska försöka att ordna en tårta med dem på...
Men mer än så har jag inte kommit på. Jo jag ska så klart göra det fint här hemma och överraska honom med massor av paket och hans favorit frukost men det är allt som jag har kommit på än så länge...

I morgon är det så dags för honom att börja på förskolan igen och det känns verkligen inte kul. Jag önskar verkligen för hans skull att han inte behövde, men jag har inget val. jag måste ju till skolan och hans pappa lika så... Men jag får försöka att se framåt. Det är bara några månader kvar sedan börjar han skolan i stället. Förhoppningsvis blir det bättre då.

Just nu spenderar jag ganska mycket tid med att tänka. Jag tänker på allt mellan himmel och jord, men det mesta kretsar nog kring min familj trots allt.

Det händer så himla mycket runt oss och jag har svårt att få grepp om det hela. Det känns som att jag hinner inte landa och få ordning på mina tankar eller hur jag skall hantera saker innan det händer något nytt. Sakerna bara avlöser varandra.
Jag önskar att jag hade kunnat skriva av mig här men det går inte riktigt heller när det gäller en del av det. Men jag ska försöka att skriva om det som jag kan och på så sätt kanske komma fram till hur jag skall kunna gå vidare. I alla fall lite grann...

Jag önskar verkligen att det fanns fler runt oss.. Som det är just nu så har vi tre varandra och där tar det nästan slut.
Visst har jag några vänner från skolan och någon enstaka äldre vän kvar men i det stora hela har de flesta försvunnit på vägen. Det gör riktigt ont att tänka på det speciellt nu när jag hade behövt så många som möjligt runt mig. men vad ska man göra, man kan inte förändra sådana saker. Speciellt när man inte vet vad som hände från början. En dag var de bara borta.

Då det har skett en del stora förändringar under den senaste månaden så känns det ganska ensamt. Jag vet att K känner av det men jag vet inte vad jag ska göra mer än det som jag redan gör. Jag försöker att spendera så mycket tid som jag kan med honom och göra roliga saker, men det känns som att jag inte räcker till. Det han var van vid har förändrats och det tar på honom. Han är mer irriterad och trött. Men envis som han är så erkänner man ju inte detta.
Jag vet att det bara är en reaktion på allt och att det kommer att gå över men i alla fall. Det är ändå svårt att stå vid sidan om och se på det kan jag inte förneka.

Men det är tur att jag har D under detta. Utan honom vet jag inte om jag skulle klara av det.

Vem vet det kommer kanske en dag då jag kan tala mer öppet om allt men som det är just nu så går det tyvärr inte..

Jaha då sitter man i köket och väntar på att resten av familjen skall vakna. De verkar ha det ganska skönt i sängen.

I morgon börjar vardagen igen. Eller nästan i alla fall. Jag ska hämta mitt intagningsbesked och antar att lektionerna börjar på tisdag som vanligt.
Jag lovade K att han skulle få följa med mig i morgon och slippa vara på förskolan.

Det känns verkligen inget vidare att behöva lämna honom där men jag har ju inget val. Både jag och D måste ju till skolan så K kan inte vara hemma. Jag kan inte lämna honom hemma själv och jag kan ju inte ta med mig honom varje dag heller.
Det är inte lätt det här.

Jag ska ju erkänna att skolan inte är min största prioritet just nu.
Men jag ska verkligen försöka att göra det så bra som möjligt för K.
Jag har ju försökt att få ordning på skola men har inte lyckats. Jag jagade personal på en skola under veckan utan resultat så det är bara att fortsätta med det. Jag tänker inte ge mig.

Nej nu ska jag ta och börja med frukosten tror jag men jag skriver mer under dagen

Jaha då sitter man här igen. Borde göra annat men känner att jag behöver koppla av lite.
Idag ska jag och K åka till hans läkare. Jag måste försöka att hitta en lösning på varför han flammar upp och får klåda över kroppen...
Varje gång han badar/duschar blir det lika dant. Han blir rödflammig och det kliar. Det känns som att jag har provat vartenda schampo och duschtvål som finns men ingenting fungerar... Jag har inte heller hitta någon solkräm som inte har den biverkningen. Jo jag har hittat en som inte kliar men han flammar upp över hela kroppen.
Det måste ju finnas ett svar på varför...

För att tala om något annat så har jag börjat att köpa födelsedagspresenter till K. Jag har fått tag på en hel hög saker redan men för en bråkdel av priset. Jag handlade presenter till ett värde av 333 kr igår men betalade endast 140 kr. Passar mig helt utmärkt då jag kan skämma bort honom med mer saker då.
Men det fanns en sak som inte gick att beställa från hemsidan som jag vet att han önskar sig jätte mycket och det är ett talande Moshi Monster vid namn Furi.

Detta är Moshi Monstret Furi

Problemet är att denna filur inte finns på BR-leksaker här hos oss och inte går att beställa från varken BRs eller Toys"r"us hemsida. Den går bara att köpa i butik vilket irriterar mig enormt mycket just nu...

Så om någon av er ska till en leksaksaffär så snälla titta en gång extra efter honom!! Snälla ni hade gjort Ks födelsedag!

Jag är van vid att K markerar att han inte vill sova i sin säng genom att gråta i ren protest. Detta brukar upphöra efter ca 5-10 min och vid det laget brukar han ha somnat. men igår var det inte så. Det började nog så men efter ett tag blev gråten mer och mer intensiv och hysterisk. När jag till slut gick in så låg han och grät floder i sin säng. Han var helt knäckt över att en viss pojke på förskolan alltid är elak mot honom tydligen. Han var helt förstörd stackaren och kunde inte sluta gråta. Så han fick följa med mig ut till soffan och somna i min famn. Innan han somnade pratade vi lite om förskolan och vad dom inte är bra enligt honom. Han berättade då att denna pojken är elak och skriker samt knuffas en massa. Sedan sa han även att en pojke som jag vet att han har lekt en del med också har börjat bli elakt mot honom. Han knuffas, skriker och har till och med slagit honom. Sedan vet jag att andra också har varit elaka. En kille har bitit honom och rivit sönder hans teckningar. 

Han berättade med tårar i ögonen att han bara har två vänner på avdelningen. Det gjorde ont i mig att höra då de är 18 barn på hans avdelning.

Han sa även att han inte vill ha något födelsedagskalas nu när han fyller om om ca två veckor. Han är rädd att ingen kommer att komma på det. Han är helt övertygad om att ingen vill komma. Så han vill inte ha ett kalas utan vill bara spendera dagen med mig och sin pappa.

När han sa det ville jag bara gråta.

Jag bytte ju till den förskolan som han går på nu just för att han var mobbad och utanför. Jag ville att han skulle få vänner som tyckte om honom för den han är. Det fick han också. Det enda problemet var att de var ett år äldre och har nu börjat i skolan allihopa. Så när han började i höstas var alla borta och han kände sig helt ensam. Visst var där fortfarande barn som han kände men inte de som han ansåg var hans verkliga vänner. Sedan har han känt så under hela hösten. Detta har märkts på honom då han är mer ledsen här hemma. Han kan börja gråta för minsta lilla sak nu, vilket han inte gjorde tidigare.

I samband med att höstterminen startade så flyttade förskolan upp ett par barn från småbarns-avdelningen till hans avdelning. Bland dessa barn fanns även de som nu är elaka mot honom. I alla fall två av dem. Men som tur är fanns där även en av de som han nu kallar för vän.

Jag vet inte vad jag skall göra längre. jag har pratat med hans fröknar om att han känner sig ensam och att han inte vill vara på förskolan men de säger att an är så glad när han är där och att de inte märker några problem. 

Nej det är inte så konstigt heller. K är en kille som inte säger ifrån. Han tar all den skit som folk kastar på honom och stänger den inom sig till han kommer hem. Sedan får jag höra det först på kvällen. Och varje gång frågar jag om han har sagt till fröken och han svarar nej. Jag frågar gång på gång vad han gjorde när de var elaka och han säger alltid att han gjorde ingenting, han bara tog emot det och lät det vara så. 

Jag har sagt till honom massor av gånger att han måste göra något. Att han skall skrika eller säga till fröken vad som bara han inte bara tar det och låter dem. Men det hjälper inte...

Nu tänker säkert en del att han nog inte är helt oskyldig i detta men om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt att han är det. detta är en kille som är genuint snäll. Han kan inte göra en fluga förnär. Han vet rätt och fel, snällt och elakt. Han är hjälpsam, godhjärtad och givmild och det får han tyvärr skit för vilket gör mig rasande.

Han är bara fem år gammal och skall inte behöva ha det så!!!

Han skall kunna vara glad och ha det bra som alla barn förtjänar!