Nu tar jag en paus i pluggandet trots att jag fortfarande har musiken i öronen.
Jag har tenta om ca 2 veckor så just nu öronen det endast skola och familjen som gäller den närmsta tiden.
Fast det är strax dags att hämta K i skolan och sedan ska jag försöka att få något i magen känner jag. Sedan är det bara att kasta sig över böckerna igen..

Jag träffade en gammal vän och hennes son nyss. Det känns som en evighet sedan jag såg henne sist.
Vi växte upptäckte tillsammans. Jag lekte med hennes lillasyster som är lika gammal som mig och hon lekte med min storasyster då de är jämngamla.
Nunär vi dock vuxna och har familj, men i alla fall. Det är alltid kul att träffa personer som man inte har sett på länge.
Det känns som att vi endast springer på varandra när våra pojkar ska till läkaren då de här samma läkare.
Men förhoppningsvis får barnen och vi ses någon annan stans någon gång. Det hade varit kul.

Nej nu måste jag göra mig klar och hämta hem K...

Jag känner mig bara mer och mer förvirrad på situationen med K i skolan.
Han så efter incidenten att han var rädd för pojken i fråga och det förstår jag absolut.
Jag talade med skolan och kände då att de tog mig på allvar.
Nu är det så att samma pojke här varit elak mot en av Ks kompisar. Han hade sparkade killen mellan benen rätt ordentligt.
Visst kan saker hända men unnar det hänt lite väl mycket för att jag ska se det som tillfälligheter.

Jag menar detta gör ju inte det hela lättare för K. Han blir ju knappast mindre rädd för den här killen när han ser hhonom vara elak mot andra barn.
Nu menar jag inte att de ska bli bästa vänner och leka en massa, men K ska ju inte behöva vara rädd för att gå till skolan.
Han ska ju kunna känna att han är trygg där trots att jag inte är där...

Så nu sitter jag och försöker att komma på vad jag ska göra för att få ett slut på detta men det är verkligen inte lätt.

Nu sitter jag med musik i öronen och ska försöka att läsa ikapp lite av det som jag här missat i skolan då jag började senare.
Men som vanligt vandrar tankarna. Denna gången tänker jag på julen och hur den ska bli i år.
Jag vet att det är tidigt att tänka på det redan nu men jag gör alltid det.

Julen här under många år varit något som jag bara vill ha överstökat. Det har bara inneburit en massa tårar och ilska i stället för glädje.
I år ser det ut som att det bara blir jag, K och D som firar jul tillsammans. Så i år vill jag försöka att göra det speciellt för K då ett ändå blir så annorlunda. Det kommer ju att saknas ett flertal personer som brukar vara med, men jag känner att det är bättre att det bara är vi än att ännu en jul ska bli förstörd pga andras idiotiska val.
Men det kommer nog att bli bra trots att det bara är vi.
Det är i alla fall målet.

De senaste dagarna här varit fulla med tankar.
Det här hänt massor av saker som jag skulle vilja skriva om med det är inte möjligt eller rätt mot de andra som är inblandade. Det skulle nog göra mer skada än nytta...

Men jag här tänkt tillbaka en massa på mitt livboj min uppväxt. Den var som sagt inte enkel av flera anledningar. Det fanns många gånger som jag önskade att någon skulle komma och ta mig där ifrån. Att någon skulle komma och säga att jag kan få det bättre...
Min uppväxt var kantad av fattigdom, mobbning och en hel del andra saker..

Men det finns saker som här satt djupare spår än andra. En sådan sak är när tjejerna som jag spelade med skulle dränka mig när vi var iväg. Jag var övertygad om att de skulle ha gjort det om de hade haft chansen.
En annan sak som sitter kvar är när folk gick runt och kallade min mammas död för ett april skämt bara för att hon gick bort den 1 april. Det är inte roligt att höra sånt när man är 8 år och precis här kommit tillbaka till skolan efter att ha förlorat sin mamma.
Sedan kan man inte förneka att vara den som aldrig här råd att göra det som alla andra ska och inte här råd med kläder eller mat är inte lätt när man går på högstadiet och gymnasiet.

Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst som här satt spår i mig..
Tyvärr ligger min familj bakom en hel del av dem och hur arg och besviken jag än må vara på dem så känns det inte rätt att hänga ut dem här...

Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite efter allt som här hänt dels med K och inom den personliga kretsen undrar de senaste dagarna...