Nu är det snart dags att lämna detta året bakom oss.

För min del lämnar jag ett tufft år med många motgångar och svåra stunder bakom mig och försöker att blicka framåt not ett år som jag hoppas ska bli ett bra sådant.

Jag önskar mig inte mycket, men en av de saker som jag önskar är att K kan få ha ett år som inte innebär en massa läkarbesök och provtagningar hela tiden. Utan att han kan få vara barn och inget annat om så bara för en stund...

Visst har jag andra drömmar och hopp inför året men de håller jag för mig själv i alla fall för nu..

Nej nu är rasten slut och det är dags att återgå till jobbet i några timmar till...

Julafton är på ingång och med den kommer en ofrivillig obehagskänsla. Det spelar ingen roll vad jag gör för att förändra saker och ting för man kan inte förändra det förflutna.
Oavsett vad jag säger och visar så har det förflutna satt sina spår och det kan jag inte förändra.

Ända sedan jag var barn så har julen gett mig en känsla av obehag som jag inte kunde sätta fingret på förän jag var tonåring.

Nu sedan jag själv blev förälder så ser jag julen annorlunda. Jag försöker att se den ur Ks perspektiv. Hur kan jag göra den bästa för honom är min huvudfråga.

Tyvärr vet jag att det bästa för honom inte är att ha det som det är nu. Det hade kunnat vara det bästa om de inblandade bara kunde inse vad de sysslar med och göra en förändring.
Men som det är idag så hade det nog varit bättre om vi hade firat jul bara vi.

Men jag vet vilket liv det hade orsakat och som allt är just nu så orkar jag inte med det också.
Så jag får väl bita ihop ännu ett år så får vi väl se hur det blir. 

Ibland funderar jag på hur det kommer sig att vissa ska behöva utstå så mycket, medan vissa bara kan slappna av och njuta av livet...

Jag önskar så att K fick en chans att bara vara. Att få njuta av livet utan alla beskymmer.

Jag är fullt medveten om att det kunde ha varit mycket värre, men prova att leva 1 vecka under samma tak som honom så kommer ni att förstå. Många ser inte hans lidande då han inte vill visa det utåt utan håller det innom sig till han är hemma och han vet att här kan jag slappna av.
Då kommer tårarna, skriket och ilskan.
Ilskan över att just han har det så.

Idag var det dags för ännu ett läkarbesök så vi begav oss som vanligt mot Åhus.
Trots svaret på proverna och en ändrad kost så har hans mage inte blivit bra.
Ks läkare misstänker att något gör K hård i magen och att detta leder till en väldig smärta för K. Så nu lägger vi till ännu en medicin till listan på prov. Så vi får väl se hur det blir.

Nej nu ska jag se på julkalendern med K