Ibland undrar jag hur folk planerar.
De håller på att bygga om på förskolan för att utöka. De ska öppna 2 nya avdelningar efter jul så de bygger för fullt på övervåningen.
De försöker att göra så att det inte stör verksamheten men jag vet att det är en väldigt svår uppgift.
K anser att detta är ganska jobbigt då han har svårt för höga ljud.
Till saken hör att idag ska de borra i taket på hans avdelning. Så det var en väldigt ledsen och rädd kille som jag lämnade. Jag förklarade för hans "fröken" som lovade att ha koll på honom. Han sa även att de kommer att gå ut om det blir jobbigt.

Det var en hemsk känsla att gå. K följde med mig till dörren vilket han aldrig brukar göra. Först där vågade han släppa händerna som han höll för öronen. Innan jag gick fick han en stor kram och en puss. Jag sa även till honom att han får säga till fröken om det blir jobbigt så får de ringa mig...

Detta med höga ljud har alltid varit ett problem för K. Han har varit livrädd för damsugaren bara för att den låter så mycket... Han tycker fortfarande inte om den men kan i alla fall acceptera att den finns och att jag måste använda den. Han klarar inte heller av motorcyklar eller hög musik. Det är så pass illa att han har inte kunnat vistas på tivolit under Kristianstadsdagarna tidigare utan hörselskydd... Han har fått panik och gråtit som en tok. Han kan inte ens vara hos aporna på zoo..
Jag vet faktiskt inte vad det beror på om jag ska vara ärlig. Visst han klarade inte av att höra allt på det senaste hörseltestet, men det var bara en ton som han inte klarade och det var den allra ljusaste. Jag kan erkänna att jag inte heller kunde höra den.

Om det inte blir bättre så får jag väl ta upp det nästa gång jag är på bvc...

Stora tankar från en liten kille...

Jag kände att det var dags för en makeover så nu har bloggen fått ett mer passande utseende för denna tid på året.

Då är snart oktober slut och med den även årets bröstcancer månad. 

Det är alltid samma känsla som infinner sig under den månaden. Det är en väldigt blandad känsla. Jag är oerhört ledsen över att just min mamma inte klarade sig, men samtidigt är jag oerhört lycklig över det faktum att så många andra som står mig nära har kämpat och vunnit.

Men det jobbigaste är nog trots allt att jag har varit tvungen att förklara för K vad cancer är. Han kom fram till mig och frågade vad hans mormor dog av och jag kände att jag kunde inte distrahera honom. Så det var bara att förklara vad är. Han såg lite fundersam ut en stund, sedan tittade han ut på himlen och sa att han saknar mormor och att han hatar cancer.

Gissa om det högg till i hjärtat på mig.

Men en vecka senare gav jag honom ett rosa band som han nu stolt bär på sin jacka precis över hjärtat. Han gick och titta de på den hela vägen till förskolan den morgonen och sa efter en stund " Nu har jag mormor med mig överallt". Sedan lade han handen på den och log.

Denna lilla kille är så oerhört smart. Det är både en bra egenskap men det kan även vara negativt då han har varit med om så mycket och har kunskap om så många saker som man inte skall behöva ha när man är 5 år. Men samtidigt har ett oerhört stort förnuft och vet hur han ska hantera allt som han vet.

Jag kunde inte vara stoltare över honom och att just jag fick vara hans mamma

Har ni tänkt på...

Det finns många saker som jag irriterar mig på men just nu måste jag säga att det som jag retar mig mest på är det faktum att så gott som alla tävlingsprogram och direktsändningar på tv använder sig av starka ljus som oftast är blå. Detta leder till att personer som jag själv som är ljuskänslig pga min synskada inte kan titta på dessa program. Jag blir tvungen att blunda så fort dessa ljus kommer. Så jag väljer att inte se på dessa program då jag ändå inte kan se på allt. Det är trots allt inte samma sak när man måste blunda stup i kvarten.
Så detta har gjort att jag ifrågasätter hur de egentligen tänker på tv-kanalerna? Hur har de tänkt när de beslöt sig för att använda dessa färger?
De kan omöjligt ha tänk att alla skall kunna följa programmet trots att de skulle vilja.

Men detta gäller dock inte bara tv. Detta problemet finns även i vardagslivet.
Bara titta på den nya gallerian i Malmö. De hävdar att de är anpassade för synskadade. Men de har inte tänkt på att det är många som har problem med det starka ljus som de har valt att använda sig av. De har gjort olika delar av gallerian i olika färger. Så en del lyser helt i grönt, en i blått osv. Detta har gjort att jag i alla fall aldrig kommer att åka dit. Jag hade inte kunnat även om jag skulle vilja.

Jag önskar och hoppas att samhället kan inse vad de gör...

Jag känner att denna blogg har varit vilande ett tag men jag skulle vilja hitta tillbaka till den lust jag hade tidigare. Lusten att skriva..

Så jag kommer att ge det ett försök...