söndag i soffan...

Nu sitter jag i soffan med en kopp te och ska läsa tidningen tänkte jag. K tittar på Timmy Lamm så lyckan är gjord där... Senare ska det bakas så det blir att smaka lite och dricka lite mer te... Jag börjar bli ganska duktig vad det håller min mat. Fast jag lyxade till det med lite godis igår så det blir bbc att smaka en väldigt lite bit kaka men det gör inget för jag saknar inte riktigt det. Inte godis heller, det var inte alls så gott som jag förväntade mig att jag skulle tycka. Men just nu funderar jag mest på vad jag ska laga till middag ikväll. Men det löser sig nog det med.

Min lilla killes nya leksak. Det blev en annorlunda skapelse med en gång...

Jag har haft en sådan bloggtorka den senaste tiden. Visst har det hänt saker men inget som jag tänker skriva om här. Men nu sitter vi på Andys lekland och har kul. Eller K i alla fall. Det är halloween fest här så de bjuder på saft och popcorn och alla barn som är utklädda är med och tävlar om olika priser. K är ett skelett. Jag lägger upp en bild på honom ikväll eller imon. Men snart är det dags att åka hem så nu ger jag mig för tillfället.

Nu sitter jag och försöker koppla av lite framför tv:n, tyvärr går det inte så bra. Jag har en massa saker att tänka på just nu. Men det är bara att fortsätta kämpa och det tänker jag verkligen göra. Nej nu ska jag försöka vila lite

Ahhhh!!!!!!

Jag tror att jag skriker snart.
Jag kommer att bli galen innan det här året är slut det lovar jag...

Nu ligger jag i sängen och funderar. Jag funderar lite på hur folk kan tro blint på sådant som de hör och läser. Ser de inte hur orimligt det är i vissa fall? Bara se på en så enkel sak som att socialtjänstlagen säger att barn ska få växa upp i en bra och trygg miljö. Alla förstår väl att det inte ser ut så i verkligheten eller...? För det gör det verkligen inte tro mig. De ser bara ett ytterst litet antal av alla de som skulle behöva deras hjälp för att få den uppväxt som de förtjänar, för att få vara barn. Jag talar av egen erfarenhet, jag fick sluta vara barn när jag var 10. Då fick jag inte gå på fritids mer utan fick klara mig själv med allt vad det innebär och det var ingen som reagerade alls. Inte under de närmsta 8 heller för den delen... Nu är det lätt för er att säga att jag kunde ha sagt något, men det är inte så enkelt när man sitter i situationen... Men vad jag ville ha sagt med det här är att var kritiska! Lita inte blint på det ni hör eller läser.

Spy galla över allting???

Vissa dagar är sjukt jobbiga. Inte för att man har en miljon saker att göra utan för alla saker som förväntas och krävs av en hela tiden.

Man ska klara av att balansera en utbildning med livet som förälder, sköta hemmet och vara en bra vän på samma gång. Det är sjukt svårt ska jag tala om för er. Man vill ju klara av allt och kunna säga att det inte är så svårt men det är det.

Vissa dagar vill jag bara skrika!!

Tänk att kunna strunta i allt för ett par dagar och bara leva i nuet. Inte behöva tänka på allt som ska skötas hemma... Ingen matlagning, disk eller städning...
Inte behöva föregå med ett gott exempel för sitt barn...
Bara kunna skrika ut alla sina känslor och bara spy galla över allt som irriterar en...

Gud vad härligt det hade varit...

kroppskomplex...

Nu ligger jag i soffan och tittar på supersize vs superskinny och börjar fundera över mina egna tankar och funderingar över min egen kropp. Jag menar visst vill jag gå ner i vikt men inte så mycket att jag ser ut som den smala personen i det programmet. Och jag ska erkänna att jag tycker att jag är för stor. Det är inte det att jag tycker att andra är tjocka eller feta utan detta gäller bara mig och ingen annan. Som jag ser det är det bara jag som är så och inte andra. Andra är bra som de är.. Detta är dock bara min åsikt och ingen annans!

Då var det lördag igen. Klockan är inte så mycket men jag har redan hunnit vara i stan och handla. Nu sitter jag och njuter av en kopp kaffe i soffan och funderar lite. Det är så mycket tankar som snurrar i huvudet på mig och jag får ingen ordning på dem... Men jag ska göra mitt bästa för att lösa det...

Varje år blir känslan påtaglig och smärtan kommer som ett brev på posten...
Saker kunde kanske ha varit annorlunda men tyvärr blev det som det blev..

Det är lätt att spekulera i om saker hade varit annorlunda om du hade gjort ett annat val den dagen. Men det får jag aldrig veta.

Jag minns dagen då du frågade oss om vi ville ha en mamma med ett bröst eller ingen mamma alls. Svaret var så oerhört enkelt. Det var inget snack om saken. Och om du hade frågat mig idag hade jag sagt exakt samma sak!

Det finns ingenting jag önskar lika mycket som att jag fick ha dig kvar här hos mig.
Så många gånger jag har önskat mig att jag hade kunnat vända mig till dig.


Känslan av att ha förlorat någon som står dig så nära är fruktansvärd.
Jag hoppas att det ska komma en dag då andra inte ska behöva förlora sin mamma på det sättet som jag gjorde...

Ni har väl inte glömt...

...att stödja rosa bandet kampanjen??

Jag har redan köpt mitt band gör det du med!
Du kanske köpte ett förra året men köp ett i år med och var med och gör skillnad!!

Dagens fundering...

Jag letar som en tok efter en mysig mössa till mig. Jag längtar efter en mössa att gömma mig i nu när det är så kallt på morgonen. Jag ska nog ta och plocka fram min älskade halsduk med.. det finns inget som är så mysigt som att gömma sig i en stor varm halsduk när kylan biter.
Jo en sak...
Att krypa ner under en filt med sitt älskade barn och bara mysa framför tv:n iklädd pyjamas en kall vintermorgon när snön faller utanför fönstret...


Men som sagt om någon har något tips på vart jag kan hitta en mysig mössa så säg till!!!

Idag har jag haft turen att sluta skolan tidigt då vi fick hela förmiddagen till vårt förfogande när vi hade provet..
Så jag har även hunnit med att köpa nya vantar till K och ska snart gå och hämta honom.

Sedan ska vi nog gå till Netto och handla lite. Man måste ju ha lite lunch i magen. jag vet bara inte vad ännu. Men det löser sig nog det med...

Sedan kommer denna dagen nog bestå av massor av mys och inte mycket annat. Jag känner att jag behöver det...

Men nu ska jag fokusera på att lösa lunchen... Dagen i-landsproblem javisst...

Har ni någon gång funderat över...

Har ni någon gång funderat på varför det sociala ska vara en så pass stor bit av allting? Kommer man inte in i det så är det mycket som havererar. Se bara på när man studerar. Om man inte kommer in i gemenskapen i klassen så skapar detta enbart problem... Det gäller inte bara på pauserna utan även på lektionerna. Jag vet att ensam kan vara stark men inte hur stark som hellst. Alla behöver få känna att man passar in någon stans och att man kan vara den man är utan att folk ifrågasätter eller tittar snett. Alla är olika och har olika förutsättningar så är det bara. Men när folk inte kan förstå det uppstår det problem. Men får håller det för den drabbade att inte ge upp, utan vara stark och fortsätta kämpa även om det ibland känns jävligt jobbigt. Det är i alla fall vad jag tänker göra. Jag ska inte ge mig!

Funderar och planerar...

Just nu ligger jag i sängen och tänker på vad jag ska göra med Ks rum. Jag planerar att göra om det och göra det lite mysigare. Jag tror att jag ska göra en musikhörna då han älskar allt vad musik heter. Kanske köpa en liten gitarr och någon liten trumma av något slag. Och kanske sätta en cd-spelare på en hylla tillsammans med några skivor med sånt han gillar. Jag tror även att jag kommer att sätta upp någon snygg plansch av något slag.. Vad det gäller resten av rummet vet jag inte vad jag ska göra men jag kommer nog på något... Nej nu ska jag nog ta och sova lite. Har mycket att göra imon.

Går okej nu...

Nu börjar saker sakta men säkert gå åt rätt håll känns det som. Igår fick jag tillbaka mitt prov i psykologi och jag klarade det. Resultatet blev ett G men det är jag nöjd med. Så än så länge har jag klarat alla prov. Det har varit ett G på alla utom det som var ett VG. Så jag är helt klart nöjd. Det enda som är ivägen nu är alla problem med K. De verkar aldrig ta slut. Det känns som att precis när man ser slutet så kommer det något nytt... Men men det är bara att bita ihop och kämpa vidare... Nej nu ska jag skriva lite mer på mitt arbete men vi hörs

Jag blir galen...

Jag blir galen på dessa falska människor snart. Ena stunden ler de och är så vänliga och förstående medan nästa så låter det totalt annorlunda. Det kanske inte sägs rakt ut men jag märker det lik förbannat i alla fall... Nu skiter jag stort i dem och tänker bara på mig själv i fortsättningen. Jag har varken energi eller lust att försöka mer. Jag har mer än nog i alla fall... Nej nu ska jag hem och mysa med min sjukling.

Idag har det varit en riktigt jobbig dag.
Allt började i natt då K vaknade och gallskrek av smärta.
Det visade sig att han hade grymt ont i huvudet, ungefär vid tinningen. Det tog ett tag innan jag fick fram vart han hade ont men när jag väl hade lyckats och jag hade fått i honom en alvedon så somnade han efter en stund...
Så det blev inte mycket mer än ca 3 timmars sömn i natt...

Senare under dagen var det dags för K att vara hos läkaren igen och det gick ganska bra. Vi pratade lite om hur K mådde över lag och om hans astma. Jag fick ny medicin utskriven och en ny Vortex så jag kan ha en liggandes på dagis då han har börjat få medicin där med...

Sedan hade jag lovat K att vi skulle gå till leksaksaffären så vi tog en sväng inom där på vägen hem. K köpte 2 nya bilar och jag hittade ett par byxor från Molo till honom..

Nu har vi försökt äta lite men K ville inte ha något. Han hade verkligen behövt det men vad ska man göra??

Och med tank på hur väck han har varit idag så förstår jag honom.. Han sov hela vägen hemifrån till Åhus och sedan somnade han i stan på vägen hem och sov i nästan 2 timmar till. Plus att han var på somna hos läkaren. Han bara satt där och hängde...

Nej nu ska jag samla mod så jag klarar av att ta mig till skolan imon...
Jag kommer att få en rejäl hyvling av min lärare men jag ska försöka förklara för honom hur saker ligger till...




Byxorna...

Just nu ligger jag i sängen. Ska sova men det är inte så enkelt... Ska erkännas att jag känner mig ganska ensam nu för tiden. Det känns som att jag inte har kontakt med någon längre.. Det känns som att allas liv rullar på och jag är inte en del av det. Jag försöker men det verkar vara lönlöst... Det är som om jag inte existerar längre... Jag kan bara sitta här och hoppas att det ändras snart... God natt!

Nu sitter jag i köket och tänker lite. K sitter och myser vid tv:n och jag funderar på att äta något. Imon ska K till läkaren igen då hans medicin inte hjälper tillräckligt mycket längre. Dessutom skulle jag behöva medicin att ha på dagis då även de har börjat ge honom... Så det blir väl en sväng inom leksaksaffären efter läkaren. Det gör jag mest med tanke på att gå till läkaren är bland det värsta K vet... Man tycker att man borde vänja sig men inte han. Och jag förstår honom. Många gånger har det ju slutat med blodprov. Men det ska inte behövas denna gången. Vilken tur att jag har hittat en bra läkare efter mycket om och men... Annars har helgen varit lugn. Det blev att baka chokladkaka igår. Det var väl det jobbigaste jag gjorde. Idag ska jag göra klart mitt arbete så jag får iväg det. Annars blir det inte mycket idag heller. Det blir nog att läsa lite för K. Han är helt frälst i Vem böckerna. Jag lägger in en bild ikväll då jag sitter via mobilen nu... Men det är nog bland de sötaste böckerna jag har sett på länge... Nej nu ska jag göra nåt att äta men vi hörs!