Nu sitter jag helt själv i lägenheten med usiken på hyfsad hög volym. Jag lyssanr på gamla låtar med Calle Kristianssons gamla band Benjihana.. Jag sitter och njuter och tänker tillbaka på den tiden. Då var allt så enkelt. Det enda man hade att tänka på var vad man skulle göra den dagen och oftast slutade det med att jag och syster satt och lyssnade på Calle eller bara snackade skit och skratta åt alla små flickor som redan på den tiden svärmade runt Calle... När man sedan gick fram för att säga hej och man såg en leende Calle titta på en så kunde man känna alla tjejernas blickar.. Om blickar hade kunnat döda så hade jag varit sten död vid det här laget... Men fy vad kul jag hade...
Nej gud vad det blev mycket om honom helt plötsligt. Det var inte tanken...
Om lite mindre än 1 timme ska jag hämta min underbara lilla kille på dagis.
Men gud vad det tog emot att lämna honom i morse... Jag kände ångesten komma och blev tvungen att kämpa för att hålla tårarna borta...
Men man klarar av det bara man ger sig f'n på det...
Usch jag tänker på tok för mycket. I sådana lägen hade det varit skönt att ha mamma här att kunna prata med. men nu är det ju som det är och jag får stå på egna ben och vara stark...
Vara stark var det ja...
Skit jag klarar inte det här...
Jag vill inte mer.
Jag orkar inte mer..
Nu skiter jag i det här...
Jag finns här för dig! <3
SvaraRadera