Igår tog jag ett stort steg. Jag blottade min osäkerhet. Jag lade ut en bild på instagram som visar något som jag har gjort allt för att dölja. Något som jag mår dåligt över att se varje dag. Min mage.
Sedan jag fick barn har jag inte kunnat komma tillbaka till den jag var. Mina muskler läkte inte riktigt som de ska vilket har gett mig en form som jag verkligen inte trivs med.
Fram till nu har jag tittat mig i spegeln och tänkte att det där kan inte vara jag, ingen kan väl någonsin falla för detta osv.
Jag vet att många säger att den är fin och att jag ser bra ut som jag är. Tack för det, men jag själv kan bara inte se det. Jag hoppas att detta kan hjälpa mig en bit på vägen mot att acceptera att det är så här jag ser ut. Kanske jag kan komma till den punkt någon gång där jag kan vara stolt. Jag är inte där nu men jag har tagit ett litet steg i rätt riktning.
Jag erkänner att jag har fel och brister liksom alla andra. Nu ska jag bara acceptera dem såatt jag kan gå vidare och slippa må dåligt över dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar