Julafton är på ingång och med den kommer en ofrivillig obehagskänsla. Det spelar ingen roll vad jag gör för att förändra saker och ting för man kan inte förändra det förflutna.
Oavsett vad jag säger och visar så har det förflutna satt sina spår och det kan jag inte förändra.
Ända sedan jag var barn så har julen gett mig en känsla av obehag som jag inte kunde sätta fingret på förän jag var tonåring.
Nu sedan jag själv blev förälder så ser jag julen annorlunda. Jag försöker att se den ur Ks perspektiv. Hur kan jag göra den bästa för honom är min huvudfråga.
Tyvärr vet jag att det bästa för honom inte är att ha det som det är nu. Det hade kunnat vara det bästa om de inblandade bara kunde inse vad de sysslar med och göra en förändring.
Men som det är idag så hade det nog varit bättre om vi hade firat jul bara vi.
Men jag vet vilket liv det hade orsakat och som allt är just nu så orkar jag inte med det också.
Så jag får väl bita ihop ännu ett år så får vi väl se hur det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar