Ibland funderar jag på hur det kommer sig att vissa ska behöva utstå så mycket, medan vissa bara kan slappna av och njuta av livet...
Jag önskar så att K fick en chans att bara vara. Att få njuta av livet utan alla beskymmer.
Jag är fullt medveten om att det kunde ha varit mycket värre, men prova att leva 1 vecka under samma tak som honom så kommer ni att förstå. Många ser inte hans lidande då han inte vill visa det utåt utan håller det innom sig till han är hemma och han vet att här kan jag slappna av.
Då kommer tårarna, skriket och ilskan.
Ilskan över att just han har det så.
Idag var det dags för ännu ett läkarbesök så vi begav oss som vanligt mot Åhus.
Trots svaret på proverna och en ändrad kost så har hans mage inte blivit bra.
Ks läkare misstänker att något gör K hård i magen och att detta leder till en väldig smärta för K. Så nu lägger vi till ännu en medicin till listan på prov. Så vi får väl se hur det blir.
Nej nu ska jag se på julkalendern med K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar