Min lilla kille kan helt plötsligt vika sig och gråta för att han har ont någon stans.. Ibland är det magen som krånglar och ibland är det någon annan del av kroppen. Det är ganska ofta ryggen, knäna eller fötterna. Mest i samband med att det knakar som han säger...
Jag undrar hur mycket en kille ska behöva stå ut med...?
Jag menar han har ju trots allt både astman (som även den bråkar) och sin mjölkallergi...
Han har ju börjat förstå vad han kan och inte kan äta. Det är ju både bra och dåligt. Igår var vi ute och skulle kolla på Calle. Då gick vi och satte oss på ett cafe för att hålla värmen. Då ville ju han ha en chokladboll. Det är vad han brukar äta när vi fikar. Men problemet var att de inte hade något mjölkfritt alls.. Men vi kunde inte bara säga nej då får det vara och gå för det var det enda stället i hela stan som det fanns plats på...
Men gissa om han blev ledsen...
Tack Karin för pengen. han blev jätteglad för godiset!
Men hur var kvällen annars?? Jodå okej, kallt som bara den. Det var så sjukt mycket folk på lillatorg att det var sanslöst. Men Calle var lika underbart bra som alltid. Jag kunde dock inte se men jag hörde i alla fall....
Nej gud vad jag sakar den gamla tiden eller vad säger du syster????
Jag saknar när man satt på barbacka rock och tittade på det dåvarande Benjihana med calle i spettsen... Men gud vilka härliga stunder det var....
Jag sitter och lyssnar på musiken ganska ofta och bara njuter...
Nej nu måste jag ner till tvätten igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar