Jag tittar ut på regnet och känner mig lika vilsen som regndropparna på rutan. Inte säker på vart jag är på väg eller hur jag ska komma dit...
Tankarna blandas med nervositet och ångest. Kommer jag att klara det? Kommer allt att gå åt skogen? Endast tiden kan visa hur det blir. Till dess gäller det att jag försöker intala mig själv att det kommer att gå. Jag hoppas bara att jag kan tro på det själv med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar