Min son, min skatt

Ibland undrar jag hur folk planerar.
De håller på att bygga om på förskolan för att utöka. De ska öppna 2 nya avdelningar efter jul så de bygger för fullt på övervåningen.
De försöker att göra så att det inte stör verksamheten men jag vet att det är en väldigt svår uppgift.
K anser att detta är ganska jobbigt då han har svårt för höga ljud.
Till saken hör att idag ska de borra i taket på hans avdelning. Så det var en väldigt ledsen och rädd kille som jag lämnade. Jag förklarade för hans "fröken" som lovade att ha koll på honom. Han sa även att de kommer att gå ut om det blir jobbigt.

Det var en hemsk känsla att gå. K följde med mig till dörren vilket han aldrig brukar göra. Först där vågade han släppa händerna som han höll för öronen. Innan jag gick fick han en stor kram och en puss. Jag sa även till honom att han får säga till fröken om det blir jobbigt så får de ringa mig...

Detta med höga ljud har alltid varit ett problem för K. Han har varit livrädd för damsugaren bara för att den låter så mycket... Han tycker fortfarande inte om den men kan i alla fall acceptera att den finns och att jag måste använda den. Han klarar inte heller av motorcyklar eller hög musik. Det är så pass illa att han har inte kunnat vistas på tivolit under Kristianstadsdagarna tidigare utan hörselskydd... Han har fått panik och gråtit som en tok. Han kan inte ens vara hos aporna på zoo..
Jag vet faktiskt inte vad det beror på om jag ska vara ärlig. Visst han klarade inte av att höra allt på det senaste hörseltestet, men det var bara en ton som han inte klarade och det var den allra ljusaste. Jag kan erkänna att jag inte heller kunde höra den.

Om det inte blir bättre så får jag väl ta upp det nästa gång jag är på bvc...