Min son, min skatt

Då var skolan slut och jag är tillbaka i vardagen igen. Nu är det slut med att veta exakt hur mycket pengar man har varje månad och med att veta att det kommer in pengar över huvud taget.
Visst jag vet att jag har ett jobb och jag borde skatt mig lycklig för det, men jag känner trots detta att jag inte vet riktigt vad jag skall göra.
Jag vet ju faktiskt inte jur varje månad kommer att se ut. Jag vet inte om jag kommer att få ihop tillräckligt med pengar för att få nästa månad att gå ihop. Det blir att leva från lön till ön och hoppas att nästa blir tillräcklig. Även om man har fått ihop en braln så vågar man inte spendera det eftersom man inte vet hur det ser ut nästa månad.

Det finns ingen trygghet i att jobba så här. Visst de säger att deras mål är att man skall kunna vara självförsörjande på att jobba så här men jag vet inte om jag håller med. Jag menar det kanske fungerar om man är ca 20-25 år och bor ensam och bara har sig själv att tänka på. Men jag har en familj att tänka på och det innebär att jag har betydligt högre utgifter än vad en del av de andra anställda har.

Just nu önskar jag att jag kunde få ett fast jobb där jag vet att jag koommer att få ihop tillräckligt med pengar varje månad. Där jag kan släppa all min oro om hur pengarna skall kunna räcka till varje månad.
Detta kanske låter egoistiskt med tanke på hur många det finns i vårt land som inte ens ar en timaställning som jag, men jag villbara ha en trygghet för min familj. Jag vill slippa oroa mig, slippa vända på varje krona. Kunna ha ett liv...
Är det så hemskt??