onsdag 18 april 2012

...

Jag har börjat att följa idiotens rättegång. Ni vet nog alla vem jag menar men jag väljer att inte nämna hans namn då jag anser att han ej är värd det.

Jag blir bara arg av att läsa om vad som sker.
Att han ens har mage att begära att få hålla ett försvarstal är mer än vad jag förstår. Hur det lät kan jag bara föreställa mig men jag har läst lite av det och det är helt sjukt anser jag.
Han påstår fortfarande att han inte har gjort något fel. Visst han erkänner att han sköt men inte att han har mördat. Han gjorde landet en tjänst anser han. Hur han någonsin kan få det till en tjänst att ta så många liv och förstöra ytterliggare minst ett tusental personers liv är för mig ett mysterium.

När det gäller straff kan jag inte komma på ett passande sådant. jag anser att oavsett vad han blir dömd till så är det inte hårt nog. Men samtidigt anser jag att an inte borde få ett dödsstraff heller. Man kan ju trots allt endast verkställa det straffet en gång och inte en gång för varje person som han har dödat. 
Jag anser att han ska få leva med vad han har gjort under resten av sitt liv.
Någon gång kanske han kan förstå vad han har gjort. Visst det är inte sannolikt men i alla fall.

Jag ser ju visserligen detta på ett partiskt sätt med tanke på att jag har rötter i Norge men jag tror att de flesta om inte alla håller med mig. 

Det som han har utsatt folk för kommer alltid att förfölja dem och så även med mig.
Jag har nästan aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var under den dagen och den veckan som följde. Jag var ledsen, arg, rädd och rent av förbannad.
Ingen har rätt att göra så mot mig!
Nu hade jag turen att ingen i min släkt var på ön men det tog som sagt ett bra tag innan jag visste det och tiden innan dess var allt annat än rolig.
Men det var bara att hålla masken och försöka att låtsas som att ingenting hade hänt...

Nej att han är skyldig råder det ju inget som helst tvivel om och han ska straffas därefter. men han ska inte ha någon särbehandling som exempelvis isolering utan bör få sitta med alla andra. Sedan hade det varit kul att se hur länge han hade klarat sig där...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar