Ibland börjar jag att tänka på min farmor. På allt som hon har lärt mig. Om det inte hade varit för henne så hade jag inte kunnat någon norska alls.
När jag tänker på det så börjar jag tänka på K och hur mycket av det som kommer att gå förlorat. Jag kan ju inte alls så mycket som hon kunde. Fast det är ju inte så konstigt...
Så nu gäller det att jag gör allt som jag kan för att han ska få möjligheten att lära sig.
Jag ska försöka att lära honom det som jag kan och lite till. Jag ska göra allt jag kan för att få tag i så många böcker på norska som möjligt så att vi kan läsa tillsammans. Jag är övertygad om att det kommer att göra mycket för honom när det gäller den biten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar