Jag och sambon hämnade i en diskussion i morse till följd av ett tv-program som vi zappade förbi.
Programmet handlade och hur tyskarna lade ut minor i vattnet för att stoppa engelska flottan i början av 1900-talet.
Detta ledde till att vi började prata om andra världskriget...
Jag förklarade att jag hade en tjej i min klass i skolan som hade jätte svårt att ta till sig att det verkligen har hänt.
Vi var båda överens om att vi inte kan förstå hur man inte kan ha kunskap om det.
Nu är det så att vi båda är uppväxta med äldre som på ett eller annat sätt här varit med under andra världskriget.
Ds farfar var med i det militära och låg vid den tyska gränsen under kriget. Detta här D lyssnat på i flera timmar. Han älskade att lyssna på sin farfars berättelser om det han upplevde under kriget.
Jag är uppväxt med att höra min farmor berätta om alla de hemska saker som hon fick uppleva. Min farmor som var född och uppväxt i Norge gick i skolan under kriget. Hon här berättad om hur de hade fångar på skolan och hur det var att bo i Norge under en tid på nazisterna styrde det mesta och det med en järnhand...
Även jag älskade att lyssna på allt som farmor berättade för mig.
Men detta här nog gjort att jag dels här haft lite lättare att ta till mig vad som här hänt, men även att jag inte kände att besöket på ett koncentrationsläger inte var så chockerande som många andra verkar ha tyckt.
Jag kände mig mer avtrubbad och kall. Men det kan bero på att jag redan hade hört allt så många gånger förr så inget av det vi såg kändes som något nytt för mig. Men visst var det bra att åka dit det tänker jag inte förneka.
Jag anser att det är viktigt att lära folk om vad som har hänt så att dessa misstagen ej upprepas igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar