Min son, min skatt

De senaste dagarna här varit fulla med tankar.
Det här hänt massor av saker som jag skulle vilja skriva om med det är inte möjligt eller rätt mot de andra som är inblandade. Det skulle nog göra mer skada än nytta...

Men jag här tänkt tillbaka en massa på mitt livboj min uppväxt. Den var som sagt inte enkel av flera anledningar. Det fanns många gånger som jag önskade att någon skulle komma och ta mig där ifrån. Att någon skulle komma och säga att jag kan få det bättre...
Min uppväxt var kantad av fattigdom, mobbning och en hel del andra saker..

Men det finns saker som här satt djupare spår än andra. En sådan sak är när tjejerna som jag spelade med skulle dränka mig när vi var iväg. Jag var övertygad om att de skulle ha gjort det om de hade haft chansen.
En annan sak som sitter kvar är när folk gick runt och kallade min mammas död för ett april skämt bara för att hon gick bort den 1 april. Det är inte roligt att höra sånt när man är 8 år och precis här kommit tillbaka till skolan efter att ha förlorat sin mamma.
Sedan kan man inte förneka att vara den som aldrig här råd att göra det som alla andra ska och inte här råd med kläder eller mat är inte lätt när man går på högstadiet och gymnasiet.

Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst som här satt spår i mig..
Tyvärr ligger min familj bakom en hel del av dem och hur arg och besviken jag än må vara på dem så känns det inte rätt att hänga ut dem här...

Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite efter allt som här hänt dels med K och inom den personliga kretsen undrar de senaste dagarna...