onsdag 17 september 2014

Läkaren igen...

Jaha då var det dags för ett nytt läkarbesök för K igår...

Nu när de har börjat med idrott och simskola i skolan så räcker inte den nuvarande medicineringen till längre.
Men som tur är så har han fått en bra läkare som lyssnar på både mig och K.
Hon förstår att K bara vill vara som alla andra och låtsas om som att allt är bra.
Han vill bara förtränga allt och vara som de andra barnen vilket leder till att han inte gärna säger ifrån när han får utslag eller tar sin medicin.
Han vill ju så klart vara med och leka som de andra och då säger ju han inte att det börjar klia eller göra ont, utan han biter ihop och lider i det tysta.
Visst är det ett sätt att hantera det på. Men problemet är att smällen kommer efteråt när han kommer hem. Då är han så trött många dagar att han somnar på soffan. Om han inte somnar så är han ofta lättretlig och irriterad.

Han har fram till nu endast haft medicin vid behov för sjukdomen, men nuvar det så dags för förändring.

Då de inte har så många barn knutna till mottagningen så ville hon rådfråga med sina kollegor om hur vi ska gå vidare, så de skulle ta upp det på ronden senare under dagen.
Så igår eftermiddags ringde hon och berättade vad de hade kommit fram till...

... Vi ska börja med en regelbunden medicinering som han skall få morgon och kväll. Vi skall även byta läkemedel under 1 månads tid och se vad detta har för effekt. Sedan ska K få gå och ta lite blodprover för att kolla blodvärdena och ett bindvävesprov.

Så det var bara att gå till apoteket och hämta den nya medicinen och påbörja behandlingen. Jag kan tillägga att den var allt annat än populär hos K. Han tycker att tuggtabletter, flytande och munsönderfallande tabletter är jätte äckliga och detta var en munsönderfallande tablett. Så när han tar den så ser det ut som att han äter på en citron...

När man sitter i en sådan här sits som mamma så spelar det ingen roll hur mycket medicisk kunskap man har. Det sliter ut hjärtat ur kroppen på dig oavsett...
Jag vet ju mycket väl attt det inte finns något botemedel utan att man endast kan lindra symptomen, men när hon säger det så hugger det till i mig...
Men det är en naturlig reaktion. Man vill ju det bästa för sitt barn och jag tror att alla föräldrar önskar att de kan ta bort sitt barns sjukdom eller vad det kan röra sig om...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar