Mobbingens olika former

Jag vet inte om ni har tänkt på hur många former mobbing och utanförskap kan ta?

Det finns mer än det som syns. Det finns mer än slag, sparkar och elaka ord.
Även att få någon att känna sig utanför gång på gång blir en form av mobbig i längden.
Men detta kommer sällan till ytan. Barn ser det inte på detta vis, men vi vuxna borde kunna tänka längre än vad näsan räcker!

Om ett barn ständigt blir lämnad utanför alla roliga aktiviteter är det klart att han/hon kommer att känna sig utanför och undra varför han/hon inte får vara med. Visst detta barn kanske inte säger något högt om det. Detta barn kanske säger att det inte spelar någon roll, men vad vet vi andra om hur han/hon verkligen känner innerst inne? Det är väldigt lätt att bygga upp en fasad för att försökra sig om att ingen vet vad som egentligen rör sig i huvudet på den drabbade. Många gånger handlar det inte heller om att bara dölja det för andra, utan även för att dölja det för dig själv. Om jag målar upp en fasad och låtsas att allt är som det ska så kanske jag kan få det till att bli så. Bara jag anstränger mig tillräckligt och inte vacklar....

Idag fick jag som förälder höra något som skar i mitt hjärta. Jag fick höra att mitt barn hade blivit bortglömt av klasskamraterna. Det är kalas på gång och barnet ifråga sa att han hade glömt K när han skulle bjuda. Men han sa inget om att K kunde få komma utan bara konstaterade detta och gick sin väg. Det var precis som att det inte spelade någon roll för honom.
Jag kunde se på K att det kändes att få höra detta. Visst när jag frågaade honom om hur det kändes med alla kalas och att han inte blir bjuden så sa han att det inte spelar någon roll, men han sa samtidigt att han var trött på att höra allt prat och tjat om kalas.
Trots det som han sa så kunde jag se besvikelsen i hans blick.

Visst K är inte någon stor party-kille men jag vet att han gärna vill vara en del av sin klass och få vara med. Jag vet att han vil vara som alla andra och detta har påverkat hans självförtroende en hel del.
Han har ju inte velat ha kalas de senaste två åren och när jag har frågat varför så svaret varit "ingen kommer att vilja komma i alla fall".
Detta med att bli utanför hjälper ju inte direkt till i våra försök att komma förbi det.

Så nästa gång ni skall bjuda in till roligheter eller kalas så tänk en extra gång. Tänk på de som blir utanför och bortglömda. Tänk på hur detta skulle kännas om det var ditt barnsom aldrig fick vara med. Tänk på om det var ditt mamma-hjärta som slets i sönder.
Är det vad du vill?