Jag mötte en klasskamrat från högstadiet på bussen till universitetet här om dagen. Han sa något som jag har tänktnpå en del sedan dess. Han sa att vi hade det så bra på den tiden. Att allt var så enkelt.
Detta fick mig att tänka tillbaka på det var då.
Sanningen är att det inte alls var enkelt. I alla fall inte för mig...
Jag hade perioder som var otroligt svåra både fysiskt och psykiskt.
Jag var mobbad under en relativt lång period och det resulterade i flertalet allvarliga hot.
När Jag sedan gick hem kom jag hem till en lägenhet som ofta var tom. Var den inte det så var där fullt krig mellan min pappa och min syster.
Om jag var hungrig så fick jag leta i skåpen och hade jag tur så fanns det lite makaroner. Ibland fanns det till och med riven ost, men det hände inte ofta. Jag hade aldrig trott att 500g köttfärs kunde räcka i flera dagar åt 3 personer om jag inte hade sett det med egna ögon.
När det sedan kom till kläder så hade jag så gott som alltid min systers gamla kläder och ett par billiga skor. Jag fick även en del kläder från min kusin ungefär 1 gång/år. Ville jag ha en ny vinterjacka så fick jag önska mig det i julklapp av min farmor och faster.
Det var inte heller så lätt att göra läxor eller laga mat eller ens ta en dusch när man inte hade el under flera veckor.
Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver detta för att visa för er att alla inte här det så enkelt under sin barndom som man ibland kan tro. Vissa önskar sig bara att få äta tillräckligt till middag för att kunna vara mätta till nästa dag eller bara att kunna äta frukost över huvudtaget.
Vissa önskar sig en varm jacka och ett par jeans som passar och som inte är på tok för långa och slitna.
Det finns de som vill kunna tända lampan vid sängen när mörkret blir för påtagligt.
Tänk på dessa barn nu i jul när ni sitter där tillsammans och njuter av ert överflöd av mat och paket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar