Nu borde jag ligga och sova men jag kommer inte till ro. Jag ligger bara och tänker på K.
Han var inte alls på humör för att vara på förskolan. Hans ena fröken fick lyfta bort honom från min famn medan tårarna sprutade på honom. Jag kunde höra hur han grät till jag var utanför dörren. Vid det laget så var de redan en våning upp för att äta frukost...
Jag hatar när det bli så på morgonen. Jag försöker att vara så glad och positiv som möjligt men det är tufft vill jag lova. Men än så länge har jag inte börjat att gråta, men det är inte långt ifrån...
Nej nu ska jag försöka att sova en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar