Just nu sitter jag och tänker på vilka framsteg min kille har gjort under lovet. Han har själv insett att han är stor. Helt plötsligt är han helt okej med att sova på sitt rum. Så nu går vi in och läser en saga och sedan somnar han utan bråk så länge han får ha taklampan tänd och dörren är öppen. Han är nämligen rädd för monster och spöken. Men det är ingen fara så länge han sommar anser jag. Sedan kommer han smygande in till mig på natten med kudden i handen och lägger sig på sin madrass. Jag märker inte ens det utan upptäcker honom först på morgonen. Det känns konstigt att tänka på att han börjar bli så pass stor. Helt plötsligt klarar han så gott som allt själv. Han är inte längre en hjälplös liten varelse som behöver hjälp med allt utan nu tar han för sig av livet och gör sina åsikter mer än hörda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar