Min son, min skatt

Jag sitter och funderar fram och tillbaka. Jag kan inte riktigt komma fram till något direkt svar om jag ska vara ärlig.
Tankar kan vara ett stort problem när de väl börjar snurra. Vad blir rätt och vad blir fel, vad vill jag, vad måste jag mm...
Det känns som att jag inte har någon koll alls längre, men det kan lika väl bara vara inbillning från min sida med...

Men jag hoppas verkligen att det hela får en lösning snart för annars blir jag nog tokig har jag en stark känsla av... Och det har jag inte alls lust att bli.

För att tala om något annat så har jag en fantastiskt söt son!!
Han önskar sig en sak så mycket att han håller på att gå av på mitten...
Han vill ha en bebis.
Jag får höra det varje dag. Oftast flera gånger med...
Jag hatar verkligen att behöva göra honom besviken men det blir han varje gång jag svarar..
Jag försöker att lägga farm det lite fint men det hjälper ju inte så mycket.

Sanningen är den att visst skulle jag vilja ha ett barn till men jag orkar verkligen inte genomgå allt igen. Det fanns en tid då vi försökte men efter ett tag blev det för psykiskt påfrestande. Och sedan kom telefonsamtalet som förändrade en del.
Helt plötsligt fick jag inte bli gravid...
Nu måste det planeras in om jag ska bli det eftersom min medicin kan orsaka missbildningar på barnet.
Och ni vet ju alla hur lätt det är att planera in...
Speciellt om man redan tidigare har försökt i över 1 år utan resultat...

Så i dagsläget tänker jag anse mig som nöjd med K. jag har ju trots allt honom och det är verkligen inte illa det heller...

Men vi får se vad framtiden ger. Man vet ju aldrig eller vad säger ni??