Mat...

Idag har jag fått kritik för att jag lagar mat lite annorlunda till mig än till pojkarna.

Ibland handlar det om att jag äter tex stekt potatis till min mat medan pojkarna äter pommes. Ibland kan det vara att K får pasta och köttfärssås i stället för pasta-gratäng.

I det stora hela är det för att jag inte är så förtjust i pommes som de är och jag vill inte göra dem lidande för det.
När det gäller K så har han ju stora problem med sin vikt och med att få i sig mat. Så om jag lägger upp lite pasta och köttfärssås innan jag gör en pasta-gratäng av det spelar inte så stor roll. Det är exakt samma rätt i det stora hela ju.

Det viktiga för mig är att K får i sig mat så att han kan växa och kan lägga på sig.
Hans problem bottnar inte i att han är kräsen och inte äter olika saker utan mängden mat som han får i sig. Han äter egentligen det mesta men inte mycket av det. Om jag skulle uppskatta mängden mat som han äter under en måltid skulle jag gissa på att han äter som en 1-åring. När han går det är det en bra måltid.

Frukost hemma kan se ut så här om jag har tur: 1 macka och 1 glas mjölk.
Har jag otur ser det ut såhär: 3 bett macka och 1 glas mjölk.

Så kan det hålla på under en hel dag.
Men jag vet i alla fall att han äter okej på förskolan så han får i alla fall i sig en del mat och det är jag glad över.
Jag är även glad över att han älskar frukt och en hel del grönsaker. Så det får han så mycket han vill av, men man lägger inte på sig av att leva på det. I alla fall inte så som han vill äta dem.

Detta är en evig kamp som jag kommer att få fortsätta att kämpa med...