Just nu spenderar jag ganska mycket tid med att tänka. Jag tänker på allt mellan himmel och jord, men det mesta kretsar nog kring min familj trots allt.
Det händer så himla mycket runt oss och jag har svårt att få grepp om det hela. Det känns som att jag hinner inte landa och få ordning på mina tankar eller hur jag skall hantera saker innan det händer något nytt. Sakerna bara avlöser varandra.
Jag önskar att jag hade kunnat skriva av mig här men det går inte riktigt heller när det gäller en del av det. Men jag ska försöka att skriva om det som jag kan och på så sätt kanske komma fram till hur jag skall kunna gå vidare. I alla fall lite grann...
Jag önskar verkligen att det fanns fler runt oss.. Som det är just nu så har vi tre varandra och där tar det nästan slut.
Visst har jag några vänner från skolan och någon enstaka äldre vän kvar men i det stora hela har de flesta försvunnit på vägen. Det gör riktigt ont att tänka på det speciellt nu när jag hade behövt så många som möjligt runt mig. men vad ska man göra, man kan inte förändra sådana saker. Speciellt när man inte vet vad som hände från början. En dag var de bara borta.
Då det har skett en del stora förändringar under den senaste månaden så känns det ganska ensamt. Jag vet att K känner av det men jag vet inte vad jag ska göra mer än det som jag redan gör. Jag försöker att spendera så mycket tid som jag kan med honom och göra roliga saker, men det känns som att jag inte räcker till. Det han var van vid har förändrats och det tar på honom. Han är mer irriterad och trött. Men envis som han är så erkänner man ju inte detta.
Jag vet att det bara är en reaktion på allt och att det kommer att gå över men i alla fall. Det är ändå svårt att stå vid sidan om och se på det kan jag inte förneka.
Men det är tur att jag har D under detta. Utan honom vet jag inte om jag skulle klara av det.
Vem vet det kommer kanske en dag då jag kan tala mer öppet om allt men som det är just nu så går det tyvärr inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar