Min son, min skatt

Jag är van vid att K markerar att han inte vill sova i sin säng genom att gråta i ren protest. Detta brukar upphöra efter ca 5-10 min och vid det laget brukar han ha somnat. men igår var det inte så. Det började nog så men efter ett tag blev gråten mer och mer intensiv och hysterisk. När jag till slut gick in så låg han och grät floder i sin säng. Han var helt knäckt över att en viss pojke på förskolan alltid är elak mot honom tydligen. Han var helt förstörd stackaren och kunde inte sluta gråta. Så han fick följa med mig ut till soffan och somna i min famn. Innan han somnade pratade vi lite om förskolan och vad dom inte är bra enligt honom. Han berättade då att denna pojken är elak och skriker samt knuffas en massa. Sedan sa han även att en pojke som jag vet att han har lekt en del med också har börjat bli elakt mot honom. Han knuffas, skriker och har till och med slagit honom. Sedan vet jag att andra också har varit elaka. En kille har bitit honom och rivit sönder hans teckningar. 

Han berättade med tårar i ögonen att han bara har två vänner på avdelningen. Det gjorde ont i mig att höra då de är 18 barn på hans avdelning.

Han sa även att han inte vill ha något födelsedagskalas nu när han fyller om om ca två veckor. Han är rädd att ingen kommer att komma på det. Han är helt övertygad om att ingen vill komma. Så han vill inte ha ett kalas utan vill bara spendera dagen med mig och sin pappa.

När han sa det ville jag bara gråta.

Jag bytte ju till den förskolan som han går på nu just för att han var mobbad och utanför. Jag ville att han skulle få vänner som tyckte om honom för den han är. Det fick han också. Det enda problemet var att de var ett år äldre och har nu börjat i skolan allihopa. Så när han började i höstas var alla borta och han kände sig helt ensam. Visst var där fortfarande barn som han kände men inte de som han ansåg var hans verkliga vänner. Sedan har han känt så under hela hösten. Detta har märkts på honom då han är mer ledsen här hemma. Han kan börja gråta för minsta lilla sak nu, vilket han inte gjorde tidigare.

I samband med att höstterminen startade så flyttade förskolan upp ett par barn från småbarns-avdelningen till hans avdelning. Bland dessa barn fanns även de som nu är elaka mot honom. I alla fall två av dem. Men som tur är fanns där även en av de som han nu kallar för vän.

Jag vet inte vad jag skall göra längre. jag har pratat med hans fröknar om att han känner sig ensam och att han inte vill vara på förskolan men de säger att an är så glad när han är där och att de inte märker några problem. 

Nej det är inte så konstigt heller. K är en kille som inte säger ifrån. Han tar all den skit som folk kastar på honom och stänger den inom sig till han kommer hem. Sedan får jag höra det först på kvällen. Och varje gång frågar jag om han har sagt till fröken och han svarar nej. Jag frågar gång på gång vad han gjorde när de var elaka och han säger alltid att han gjorde ingenting, han bara tog emot det och lät det vara så. 

Jag har sagt till honom massor av gånger att han måste göra något. Att han skall skrika eller säga till fröken vad som bara han inte bara tar det och låter dem. Men det hjälper inte...

Nu tänker säkert en del att han nog inte är helt oskyldig i detta men om jag ska vara ärlig så tror jag faktiskt att han är det. detta är en kille som är genuint snäll. Han kan inte göra en fluga förnär. Han vet rätt och fel, snällt och elakt. Han är hjälpsam, godhjärtad och givmild och det får han tyvärr skit för vilket gör mig rasande.

Han är bara fem år gammal och skall inte behöva ha det så!!!

Han skall kunna vara glad och ha det bra som alla barn förtjänar!