Då jag tränade handboll och var hyfsat lycklig. Om man bortser från min så kallade familj...
Sen slog tanken mig att jag aldrig mer kommer at träna handboll igen. Med det kom jag på att jag har förlorat något som jag höll väldigt varmt om hjärtat.. Jag höll trots allt på i 8 år.
Gud vad jag saknar det!!!
Ibland undrar jag väldigt mycket hur mitt liv kommer att bli framöver. Hur mycket av min "frihet" kommer jag att förlora?
Ju mer jag tänker på det ju fler saker kommer jag på som känns som att de kommer att bli svåra att göra...
Fast just nu orkar jag inte att tänka på det över huvudtaget.
Jag har faktiskt börjat tänka på om jag kanske borde försöka att få häjlp med mitt mående...
Känner att jag inte klarar av att ha det så här längre. Det går ju ut så mycket över K. Plus att D får hjälpa mig med så mycket som han inte ska behöva.
Jag vet bara inte vart jag ska vända mig denna gången.
Jag har varit hos kurator på ungdomsmotagningen och jag har varit på psyk förr och det har inte hjälpt. Så jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig denna gången.
Men det ordnar säkert sig...
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Jag ska gå och ta en värktablett och sätta mig framför tv:n....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar