torsdag 8 oktober 2009

I morgon blir det att...


... ringa läkaren. Jag klarar inte av att ha det så här längre...
Jag vet att detta inte är den jag egentligen är och verkligen inte den jag vill vara.
Jag blir spyfärdig av att tänka på hur mina tankar snurrar i huvudet.
Jag är livrädd för att det ska bli som när K var liten och tyvärr måste jag erkänna att det inte är så långt kvar till dess...
När K föddes måsse jag verkligen inte bra. Jag klarade inte av att ta hand om honom för att jag var så dålig.
Och tyvärr börjar en del av tankarna som jag hade då att komma igen.
Jag vill verkligen att det ska få ett slut nu.
Jag gråter varje kväll speciellt med tanke på att K kan sitta på sitt rum och gråta och säga att min mamma tycker inte om mig, hon vill inte ha mig längre. Det är ju så långt från sanningen som man kan komma!! Jag älskar honom över allt annat!!!! Men jag kan ju inte förklara detta för honom så han förstår det.. Men jag får försöka att förklara när han blir större och kan förstå det...
Men min prioritering just nu är att ta tag i det här. Så imon vid kl:8 på morgonen ska jag ringa läkaren och se när de har en tid...
Jag hoppas att de har en snart...

Idag har jag varit på stan och träffat mina vänner. Det var väl trevligt antar jag.. Nej det var det men jag har bara inte så mycket energi just nu så de märker inte att jag trivs med dem, men det gör jag verkligen....

Nej nu ska jag sätta mig vid tv:n tror jag och bara sitta där...

1 kommentar:

  1. Vännen, jag vet att du inte mår bra och ställer inga som helst krav på dig när vi umgås.
    Jag vet hur det är att inte må bra!
    Du kämpar tappert när vi umgås i a f. Jag ser bakom allt, men du kämpar och håller humöret uppe ändå.
    Och du KAN ta hand om din son. Du är jätte duktig med honom! Glöm ALDRIG det!
    Jag ser små tecken på att det kan gå åt helvete med allt, men du söker hjälp och det är superstrongt av dig!
    Tänk för 2½ år sen sökte du ingen hjälp själv utan vi fick hjälpa dig, nu tar du tag i det själv och det ska du ha en stor eloge för!
    Jag beundrar dig för att du tar tag i det nu och söker hjälp och kan jag hjälpa dig med något så bara säg till.
    Jag vet att jag ibland är jäkligt klumpig, men det är inget jag menar att vara, vilket jag hoppas du förstår.
    Älskar dig och hoppas du får en tid snabbt till en läkare som kan hjälpa dig.
    KRAM!!!

    SvaraRadera