Det skär i mig

Så nu sitter jag här med en kanin från teddy kompaniet och en ior i knät. Min söta lilla son tyckte att de skulle vara hos mig så då var det bara acceptera det.

Det skär i mig när min son går runt här hemma och säger att han vill inte vara ensam han vill ha någon att leka med. Han vill ha sällskap säger han..

Jag vill ju inget hellre än ge honom ett syskon men det är ju tyvärr inte så enkelt. Det krävs en massa planering innan det är möjligt. Men det ska ske så småningom...

Men det blir ju så mycket mer påtagligt när han säger sånt och även när andra som man verkligen inte hoppades skulle få barn får det...

Det är nämligen så att en förre detta vän ska ha ett barn till. Saken är bara den att hon knarkade bort vårdnaden om sin dotter men verkar vara övertygad om att hon kommer att få behålla detta. Sedan har även en annan förre detta vän precis fått sitt andra barn. Jag förstår bara inte varför hon skulle ha en till. Hon har aldrig sin dotter med sig när man ser henne. Och för lite mer än 2 år sedan gnällde hon för att hon inte hade varit barnfri på 2 veckor.. Hon lät även sin då 1-åring krypa runt på bordet medan hon bråkade min sin dåvarande pojkvän i telefon....

Jag menar om man har så dålig koll på sitt barn eller man knarkar bort vårdnaden och inte verkar göra några försök för att ändra sig så borde man tänka 2 ggr innan man gör om det tycker jag...

Men det är bara min åsikt...