lördag 20 mars 2010

Om att vilja ge ett barn det man inte själv fick

Jag funderar alltid för mycket...

Men ibland får jag klarhet i mina tankar..

Jag sedan K föddes vetat att jag innerst inne inte vill jobba heltid. Jag vill vara hemma med honom och ha tid för honom mer än man har om man jobbar heltid... Jag vill inte att det ska vara så att han vaknar tidigt och blir lämnad på dagis nästan direkt. När jag väl hämtar honom så är det dags att gå hem och laga middag och sedan är det dags för sängen... Jag vill kunna umgås med honom och bara ha kul mer än på helgen...
Anledningen till detta kan ligga i det faktum att jag nästan aldrig var hemma när jag var i hans ålder... Mamma jobbade natt och sov på dagarna, medan pappa jobbade dag och var inte hemma pga det... Så jag och min syster var hos vår dagmamma hela dagarna. Jag har inget minne av detta men fick veta det när jag pratade med min syster igår.. Det kan ju faktiskt förklara en del eller vad säger ni???

Men sedan kommer ju då det problemet som heter pengar.. Man måste ju nästan jobba heltid om allt ska gå ihop på ett bra sett.. Jag menar jag vill ju kunna ge K allt som inte jag kunde få. Visst hade vi det bra när vi var små i vissa avseenden. Vi fick paket varje dag under december fram till jul och under hela veckan fram till påsk. Men det var ju bara något litet för typ 10-20kr, men i alla fall. Men det fanns ju även tillfällen då det inte var så bra. Under min högstadietid så hade vi aldrig pengar kvar den sista veckan innan löning. Vi hade aldrig heller råd att lägga de 50 kr som vi skulle varje månad till den stora klassresan som vi skulle göra i 9:an. Det var inte kul att behöva säga till vännerna att jag har inte råd att följa med. Det var inte heller kul att behöva ringa till skolan under gymnasiet och säga att jag kommer inte denna veckan för jag har inte råd med bussen. ( jag bodde för nära för att få busskort) Visst hade jag kunnat gå men hur kul är det att gå över 5 km på vintern?? Jag gjorde det resten av året men inte då.. Förutom ibland...

Så det är väl egentligen inte så konstigt att jag vill ge min son allt det som jag inte kunde få??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar